Med en enkel biljett till framtiden

2011-04-05T13:12:00.000+02:00

Äntligen! Det fina är att man får smaka lite på Thailand igen innan det är dags att återvända.

Sofia

Nytt

2011-04-05T00:13:00.000+02:00

Jag har tappat bort mitt liv. Mitt liv som var fulländat, sprakande och framför allt livfullt för ett par veckor sedan har sköljts bort av regnet och ner under mullen, redo att hittas igen när våren blir ny. När känslan blir ny, när själen blir ny. När jag hamnat på ett nytt jobb i en ny stad med nya förälskelser och nya värderingar. När månen blir ny och visar nya vägar och nya mål. När jag spelar nya sånger och skriver nya texter och får nya drömmar. När nya drömmar blir verklighet och själen blir gammal och glad igen.

Sofia

Har jag kommit hem eller har jag precis lämnat det?

2011-03-30T00:12:00.000+02:00

Efter nästan fyra månader på resande fot har jag svårt att förstå och acceptera att jag är hemma igen. Jag har svårt att definiera ordet hemma, vad betyder det egentligen? Har hemma växt fast med rötterna, kärleken eller känslan? Varför känner jag mig inte som hemma när jag precis kommit hem? Jag vet inte hur jag ska definiera min position eller mina känslor, och jag vet inte vart livet tar mig härnäst, jag vet bara att jag längtar hem.

Sofia

Till min kara bror

2011-03-23T18:05:00.000+01:00

Sofia

Halsning till familjen

2011-03-18T19:38:00.000+01:00

Det ska tillaggas har att Lisa inte fatt i sig en enda droppe alkohol har, och jag ar sa gott som nykter sjalv. Sa kan det ga nar inte haspen ar pa, eller? Vi saknar er alla, dar hemma!

Sofia

Aje, det dar gjorde ju ont ju!

2011-03-08T09:00:00.000+01:00

Nar de andra kurerar sig brukar jag och Lisa vara i ratt sinnesstamning for att hanga med nyfunna vanner, vilket var fallet igar. Som vanligt hanger vi med lokalbefolkningen eftersom de inte riktigt foljer regelboken for kottmarknad som de flesta svenskar gor som vi traffar har nere. For dessvarre ar det i princip bara svenskar vart man an vander i varlden. Hur i hela fridens namn kan det vara sa manga av oss overallt nar varat land ar sa litet? Dock bekantade vi oss med ett annat fantastiskt sallskap igar (ett par danskar, en engelsk snubbe och en kille fran miami) som det visade sig att vi skulle till samma stalle nu efter Lankawi, dvs en natt i Krabi och sedan varat efterlangtade Phi phi igen. Det ska bli fantastiskt kul att komma tillbaka, men aven jobbigt att lamna Langkawi eftersom vi trivs sjukt bra har.

Hur som helst, manga fran den malaysiska fargklicken har ar valdigt duktiga pa svenska, vilket gor att de vill lara sig mer, och vi ar inte sena pa att lara dem och vice versa. Roligt ocksa att man pratar nastan samma sprak har som i Indonesien, vilket gor att jag kande igen en massa fraser fran forra arets visit i Bali.

Igar fick de iallafall lara sig lite Mia Skaringer-karaktarer-tugg, bland annat detta:

Eftersom jag inte ar intresserad alls av att betala for att lagga upp mer bilder i bloggen far jag forsoka lagga in lite videos har med jamna mellanrum for att eventuellt stilla nagot litet nyfiket senvinterhjarta dar hemma. Om inte ber jag odmjukast om ursakt och forsoker jobba pa problemet. Simma lugnt sa lange.

Sofia

Langkawi

2011-03-06T11:12:00.002+01:00

Vi vandrar runt bland potatismjol och kristallberikat vatten och funderar pa hur vi ska kunna stanna har for evigt. Vara basta budgetvanner heter Grab Mi och existerar i form av nudelkoppar med smakexplosioner som curry, vegetables och asam laksa. De ar definitivt en bidragande anledning till att vi kan fortsatta leva i paradiset ett tag till, men aven orsaken till att magen svaller upp som blasfiskar pa vara solbranda kroppar. Eftersom jag lart mig avnjuta ol sa gar det aven att fortsatta fylla blasfisken pa alkohol da en ol kostar 4kr har. En strandpromenad, en kullerbytta i vattnet, frisbee, vanner och solsken foradlar varan vistelse pa Langkawi. Nar man val kommer till himlen stannar man dar for evigt. Jag ser ljuset.

Det verkar som om jag fyllt min bildkvot nu pa bloggen och maste betala for att lagga upp fler bilder, sa jag vet inte riktigt hur jag ska losa det har. Om nagon har ett forslag sa tar jag garna emot det.

Sofia

Langkawi valkomnar oss med regn

2011-03-02T09:04:00.000+01:00

Nu var det lange sedan vi sags, bloggen. Det ar alltid ett kart aterseende men aven mitt storsta stressmoment for tillfallet. Jag vill ju dela med mig av vara godbitar samtidigt som jag vill ha nagonting att grata till nar jag befinner mig pa sotvattensmark igen. Sedan vi sags sist har vi hunnit med en fantastisk vecka pa Koh Samui med festival, nya reggaevanner, firande av Idas fodelsedag samt lite shopping och sol. Pa Koh Samui har de aven varldens godaste mango att fortara pa stranden, samt fantastisk sushi for ynka 2,50kr/biten, hogt raknat. Gissa om vi kopte pa oss en arsforbrukning till hotellrummet.

Efter Samui har vi nu forflyttat oss till Malaysisk mark igen da vi maste gora en s.k.visa run eftersom vi varit i Thailand i 30 dagar redan. Igar stannade vi en natt i Penang pa ett litet hostel med trevlig personal och mindre trevliga sangklader. Priset var dock overkomligt vilket gjorde att vi valde att sova dar en natt.
Nu har vi tagit farjan over till Langkawi dar vi tankt stanna nagra dagar innan vi tar oss vidare till Thailand igen. Den som gissar ratt om vart vi ska far en stor kram nar vi kommer hem. Den som gissar fel kanner mig uppenbarligen inte tillrackligt bra an eller har inte last bloggen ordentligt, vilket ocksa ar okej forstas. Alla ar valkomna i min varld. Nu maste jag rusa igen, plikten kallar!

Billigaste sushin i Thailand?

Festivalarmband

Looptroop rockers

Lägg till bildtext

Ida overvaldigad over presenterna och tartan

Presenten var fyra i rad och en pase Riesen

Reggae Pub, vart nya favorithak

Varat rum i Penang

Nu ar vi i paradiset

Sofia

Adjö Koh Tao, vi ses igen

2011-02-22T15:29:00.000+01:00

Det är med vemod vi lämnar Koh Tao i morgon bitti, men även med längtan vi anländer till Koh Samui, eftersom vi vet vad som komma skall. Det kommer bli festivalyra och en massa glädje, mango, strandtennis och ett stort knytkalas i nya kontakter. Veckan på Koh Tao har misstagits för ett par timmar då tiden bokstavligen flugit ifrån oss här. Koh Tao är en trevlig ö med mycket trevliga restauranger, barer, människor, dykare och hundar. Ikväll blir det förmodligen standardproceduren och köpa lite mat till någon hungrig hund och skrika på Natta när hon spolar för länge i kranen på toaletten. Det är vattenbrist på Koh Tao men glädjetanken är överfull. Jag hoppas vi ses snart igen, Koh Tao.

Smygfotade natta från vår balkong när hon nätverkar

Helt okej att bruncha på stranden

Som sagt, glädjetanken är överfull

Igår gjorde vi världens godaste fläskfilémat i djungeln hos Cassandra

Vattenmys

Veckans största skräckis, jag brände mig på en varm tomat på hakan.

På båtturen hem efter att vi tagit vårt dykcert.

Sofia

License to dive

2011-02-18T08:24:00.000+01:00

När tre av våra gängmedlemmar har roat sig med buckets, eldshower och minnesluckor har vi andra roat oss med att plugga och druckit pepsi. När de berusade damerna kommit hem på morgonen har vi med pepsimage klivit upp. Efter tre fruktansvärda mornar som mynnat ut i tre fantastiska dagar har vi äntligen fått vad vi hela tiden strävat efter, dykarcertifikat!

Vi som numera kan utöka vårat CV är jag, Natta och Ida. Grattis till oss!

Sofia

Det här är kon

2011-02-18T07:42:00.000+01:00

Fick höra en trevlig liten uppsats här via Nattis systers blogg som är värd att föra vidare. Herregud vad härligt att få ett gott skratt på morgonen! Det är ju inte direkt skrattbrist på ön, men jag siktar på ett långt och lyckligt liv och inmudigar mer än gärna roliga anekdoter, historier och, som i detta fall, uppsatser.

Sofia

Den långa vägen till Koh Tao

2011-02-15T17:52:00.000+01:00

Alla vi sex tjejer som reser och trivs med varandras sällskap har varit helt överrens om att Phi phi varit underbart och att ingen egentligen ville lämna ön. Dock har vi nu gjort det av både en och annan anledning och flertalet av oss har bestämt oss för att vi kommer åka tillbaka dit snart igen. Jag vet, det är helt sjukt, jag vet inte vad ön gör med mig, jag vill bara tillbaka hela tiden. Och resan till Koh Tao gjorde inte ångesten bättre, direkt.

Det började med en lång bilfärd ifrån Krabi i en minibuss med i princip obefintlig AC, vilket bidrog till att vi satt 12 inträngda och svettiga människor av blandade nationaliteter och kippade efter andan i fem timmar på väg till Suratthani. Väl framme skulle vi invänta "en stor nattfärja med sängplatser" som skulle ta oss till Koh Tao under en sex timmars lång båttur. Det visade sig att färjan var ett blått litet lastningsfartyg och att sängarna bestod av ett betonggolv med plastiga trasmattor som madrasser. Med andra ord, inga sängar alls. Väl på båten tog vi plats och inväntade avgången som skulle ske ca 2h efter vi klivit på båten. Vi kunde glömma de där platserna, vill jag lova. Efter hand kom det bara fler och fler människor som skulle med båten och det slutade med att vi fick sitta upp eller mer eller mindre lappa varandra om vi skulle ligga ner.
Toalett var ingenting att tala om, så den som blev kissnödig, alltså jag, fick se till att hålla sig dessa sex timmar som återstod av resan. Dessvärrre tog resan nästan åtta timmar. Gissa om jag var munter när vi kom i hamn som ett stort lass packade flyktingar. Kissa fick jag iallafall göra i sista sekund och flyktinglivet fortsatte. Våran skjuts vi skulle få till hotellet fick vi på flaket på bilen samtidigt som vi fick hålla i både packning och oss själva. Vi trodde väl aldrig att vi skulle hamna på något så fint ställe som vi faktiskt gjorde.

Väl framme på hotellet kan vi inte vara mer än nöjda. Detta land är uppbyggt på kontraster.Vi bor i ett baotarum med balkong som sträcker sig runt hela rummet. Allt är jättefräscht, vädret är kanon och våra utflykter ännu bättre. Utflykterna tänker jag däremot inte berätta om riktigt än, det får bli en cliffhanger. På återseende!

Myser in mig på jättefärjan

En av de rymligare stunderna

Så här glad blir man av trängsel, kyla och utan sömn.

Vårt nya hem

Hemmet från ett annat håll

Efter tre sekunder sov vi allihopa som följd av 16 h resande och ingen sömn

Vi hade mysig alla hjärtans dag-middag igår när de andra tjejerna roade sig

Men vi kan ha kul även med Cola och vatten.

Sofia

Man kan kalla det livet

2011-02-09T07:46:00.000+01:00

Tack vare Nattis så har vi numera en dator att slåss om och svenska bokstäver att färdigställa alla meningar med. De senaste dagarna har varit mycket händelserika för ett liv utan krav. Ida har kommit hit för att stanna, vi har lärt oss en ny sport och vi har välkomnat halva Karlskoga som en efter en trampat in på våran lilla paradisö. Och fler lär det bli. Men på lördag åker vi vidare mot Koh Tao där ingen av oss varit, så det ska bli intressant vad den ön har att bjuda på. Dessutom är en tjej som vi reste med en sväng förra året där, så det ska bli mysigt att få krama lite på henne och se vad livet gjort med henne det senaste året. Nu tänkte jag mest bara redovisa i bildlig form hur vi har det, man får avgöra själv om man gillar det eller ej.

Lisa gör sjömansbröst på Nattis

Helt okej gosigt vid poolen

Det är kattungar precis överallt på Phi phi, till och med jag gillar dem.

Upp mot viewpoint

Ner för viewpoint

Eldshow

Vår nya favoritsport, ölfrisbee. Jag är skitdålig.

Gruppbild

Sofia

Att festa eller att festas med

2011-02-05T12:34:00.001+01:00

Nar man kommer till Phi phi dras man med av all varldens popmusik som strommar ut ur varje bars hogtalare. Flyers utlovar gratis buckets som man aldrig utnyttjar, belysningen dampas i solens takt och lamporna fargas bla, grona, roda och gula med den. Var man har sin favoritol som blandas med sott sallskap och salta kinder. Sitter man still har man somnat och har man somnat sa drommer man om att fa vakna. Festerna pa Phi phi ar slaende och livet likasa.

Skrall att jag ska leka med alla barn

Sofia

Ater i Asien

2011-02-01T11:38:00.000+01:00

Efter en snabb vecka i Australien har vi nu akt tillbaka till allas varan favorito Phi phi for att vadra Nattis lite och visa henne Thailand. Biljett tillbaka till Australien ar bokad och den forsta mars ar det tankt att vi ska vara tillbaka dar igen och jobba.

I Fremantle, dar vi bodde i Australien hade vi som sagt varldens mysigaste hus att bo i. Vi utnyttjade grasmattan ganska flitigt till att sola pa nar vadret tillat, da det var valdigt blasigt och lite smakallt pa stranden nar vi var dar. Vi hade en del utekvallar och traffade lite trevligt folk, men det basta av allt var nog vara grillkvallar. Ni ska bara veta vilken god mat vi lagat under Aussieveckan, och all mat vi saknat hemifran sag vi till att ata sa att vi kan sta ut ett tag till har nere.

Nu ar vi ju iallafall tillbaka till varldens godaste mat och varldens finaste viewpoint igen. Faktum ar att vi ska ga och klattra upp dar nu nar jag ar fardig har. Sedan far vi se vad som hander ikvall, vi har inlett veckan ratt hart har maste man saga. Men vi trivs och vi alskar med livet.

Natta, starlight, prinsessan Oztbert

En liten drinkis vid varat koksbord

Dansa kan man gora i Fremantle

Stekig baksida

Succedagen

Goa brudar pa taget till Perth

Lady gaga och paradisio

Fett har, mycket smink

Rolig sten

Lisa ska oppna dorren till varat hus

Tack familjen for att vi fick bo hos er!

Sahar ser Thailand ut uppifran, bland annat

Myskvall pa Phi phi

Grillbuffe i huset

Ser det na gott ut, eller? Det blev rester kvar.

Sofia

Huvudattraktion pa Australiens nationaldag

2011-01-27T11:50:00.000+01:00

Igar var det Australiens nationaldag och gatorna kryllade av manniskor overallt i Perth. Vi ar sjalvklart inte sena att haka pa nar det finns nagot att fira, och dessutom hade vi nagra inkop fran Vietnam att bruka for forsta gangen, vara fantastiska peruker! Vi gick forbi en perukaffar nar vi strosade runt pa gatorna i Vietnam och sa direkt att vi skulle kopa en hel hog. Sagt och gjort lamnar vi Vietnam med sex olika peruker i den ena fargen haftigare an den andra. Det har dock varit tveksamheter kring om och nar vi skulle anvanda dessa peruker, men igar kunde det inte ha varit mer perfekt. Vi blev bokstavligt talat den storsta huvudattraktionen i hela Perth igar och bade barn, ungdomar, vuxna och gamla kommenterade perukerna och ville ta bilder tillsammans med oss. Vi var kandisar for en kvall och det var grymt. Jag skulle inte vilja ha det sa varje dag, men om det racker med att ta pa sig peruk for att fa lite uppmarksamhet sa ar ju det grymt. Tid ar pengar har i Australien sa jag skriver ingenting mer nu, bilderna far tala for sig sjalva sa skriver jag mer nar vi kommer till Thailand igen. Javisst ja, pa lordag ar vi i Thailand igen. Alla langtar som satan aven om vi alskar det har ocksa. Vi har ju grill och en massa rum att bo i.

Sofia

Australien

2011-01-23T07:28:00.000+01:00

Vi har landat i Australien och an sa lange forfoljer regnet oss, aven om det inte ar sa varst manga droppar att braka om. Lite trakigt dock att vi inte har kunnat sola pa evigheter och att det lar fortsatta sa ett par dagar till. Vi befinner oss iallafall en bit utanfor Perth, i Fremantle, dar vi hyrt ett hus for en vecka istallet for att ta in pa ett trangt hostel med delade rum och toaletter. Helt sjukt vart det, om ni fragar mig. Vi har en riktigt maffig grill som vi invigde igar med rage, ett valfyllt kylskap, grasmatta dar vi kan spela gris, drickbart vatten ur kran, skona sangar och riktigt fantastiska hyresvardar. Mannen som vi hyr huset av korde runt oss i Fremantle igar och visade oss hela staden och pratade pa battre an en valbetald guide om stans historia, butiker och byggnader. Jag har ingen usb-port med mig nu sa jag far lagga upp bilder lite senare. Ville mest bara tala om att vi har det bra och att jag hoppas att det drojer innan jag ar i Sverige igen. Fast jag saknar mycket hemma ocksa, faktiskt. Det ar dock mer jag inte saknar.

Eftersom vi traffat upp Nattis har i Australien ar vi numera 5st resande igen. Vi ar alla sugna pa att aka till Thailand, sa formodligen gor vi nog det snart, och sedan aker vi tillbaka till Australien for att jobba hacken av oss, alternativt aker hem eller till nagon annan spannande plats i varlden. Den som lever far se. Vi hors snart igen.

Sofia

Grafiskt smorgasbord

2011-01-19T15:18:00.000+01:00

Jag har snott Lisas minneskort och lagt beslag pa nagra bilder som hon knappt med sin fantastiska kamera. Har ar ett litet smorgasbord av minnesvarda stunder fran resan. Om bilder sager mer an tusen ord har jag skrivit nog for resten av manaden. Varsagod att smaka pa Asien.

Ofta nar vi tar bilder brukar vi hana Asiaterna lite for deras typiska kameraposerande.
Pekposen och peacetecken, framfor allt i ansiktet, ar de popularaste poserna.

Jesus? Bor han i Kambodja?

De har till och med fort over peacetecknet i ansiktet pa sina barn

Sahar fint bor vi nu. Lite kalt kanske.

Sofia

Roliga timman

2011-01-19T13:56:00.000+01:00

Nar man ar ute och reser har man inte alltid fullt upp. Ibland ligger man och laser, tittar pa tv och ar allmant uttrakad. Ibland blir man rastlos och da galler det att agera snabbt. Lisa och jag drabbades av varsina adrenalinkickar pa grund av orelevanta anledningar haromdagen och det mynnade ut i nagot man skulle kunna jamfora med en blandning av gymnastiken och roliga timman i skolan. Jag stod pa huvudet for forsta gangen pa flera ar och for Lisa gallde detsamma med bryggan. Sahar kan det se ut nar man har en kamera (Lisas systemkamera) och ar uttrakad pa sitt hotellrum i Kambodja:

1. Benen vilar sakert pa armarna innan uppstigning

2. Benen lattar fran armarna

3. Vasten halkar ner i tyngdlagens namn vilket betyder att jag ar pa ratt vag

4. Magen borjar vibrera

5. Uppe!

6. En sekund senare ramlade jag

Vi testade aven lite breakdance-moves

Bryggan ar min favorit

Lisa pallrar sig upp i bryggan aven hon

Hon avslutar graciost pa tarna

Valdigt graciost aven har far hon till det.
Jag ar mer som tomten och hon som tingeling, men det gor inget.

Sofia

Malaysia

2011-01-18T09:25:00.000+01:00

Dagarna springer ifran oss i Asien och pengarna likasa. Vi hittar standigt nya godbitar och kommer pa hur mycket vi vill gora nar det redan ar for sent. Det ar dock viktigt att komma ihag hur mycket vi faktiskt har gjort och inte bara tanka pa vad vi missat. Det vi missat har vi egentligen bara en bra anledning att aka tillbaka till. Som Kambodja, Kambodja vill jag utforska. Jag vill lyfta pa varenda sten, lukta pa varenda khmer, dricka varenda olsort, ata varenda kottstycke, fota varenda tempel, jaga varenda ratta, dricksa varenda kotte och fa sa mycket sand under tarna att jag standigt gar och svar. Just nu har vi daligt med sand under fotterna. Vi har gatt tillbaka till varan ursprungsbleka nordenhy och langtar efter att fa sola. Eftersom vi befunnit oss i storstader har det inte funnits tillgang till strander for oss, sa vi hungrar efter solen. Dock skulle jag inte vilja byta ut nagon strandtid mot nagonting har, dels for att jag vill se sa mycket som mojligt och dels for att jag vet om att jag blir rastlos och uttrakad efter fem minuter pa stranden.

Nu har vi alltsa lamnat Kambodja och flugit in pa Malaysisk mark. Att lamna Kambodja ar trakigt, men det ar anda skont nar man vet att varje ny stampel i passet kommer lamna tusentals nya i hjarnan och hjartat. Det ar som om jag tatuerar hjarnan och hjartat hela tiden, som om hela min kropp skulle vara fylld med black. Vissa tatueringar gloms bort emellanat, men de finns alltid dar, det galler bara att leta upp dem. Ibland nar jag vill leta upp nagon liten initial jag tatuerat in som jag inte hittar, da tittar jag pa min kamera och sa minns jag allt. Jag ar lycklig.

Angkor, olen man dricker i Kambodja

En supermysig restaurang precis vid floden.

Sjukt god tenderloinstek med Angkor, saklart.
Jag jobbar hart for att bli olare, det kanns livsnodvandigt nar man ar backpacker.

Nar solen haller pa att ga ner gar barnen fortfarande i skolan,
och dar gar inte solen ner vid lunchtid som hemma. Har ar klockan strax innan sex.

De har sjukt vackra byggnader i Kambodja.

♥ Tanker pa dig pappa

Sofia

Phnom Penh

2011-01-16T12:41:00.001+01:00

Vi ar overrens. Vi skulle definitivt ha stannat i Kambodja langre an i fyra dagar, jag diggar stallet! Eftersom vi bara haft nagra dagar pa oss har sa hinner vi inte aka ut pa nagra langre utflykter, vilket ar synd eftersom vi alla fatt sadan mersmak av landet att det faktiskt kanns som en forlust att aka harifran i overmorgon.

I Kambodja kor de aerobics utomhus i jeans. Hela familjen delar moppe och tittar pa.

Fruktstand pa russian market

Mycket tuk-tuk blir det

Far man inte plats i bilen sa tar man taket

Langst upp i ett kopcentrum hittade vi en inlines-hall.

En rullande sushibuffe

Pa gatan spelar de aven badminton, helst i finkladerna.

Igar var vi ju som tidigare namnt och besokte Kambodjas killing fields dar det dodats ca 3 miljoner manniskor under Pol Pots regim. Vi besokte aven tortyrkammarna och hogkvarteret S.21 som ar en gammal skola omgjord till ett fangelse. Dar fick man lasa om bade en och flera tragiska historier om denna forfarliga tid. Det var otroligt kanslosamt och konstiga vibbar overallt i alla dessa rum och pa falten.

Kranium av avlidna offer

En massgrav

Tortyrkammare/gammalt klassrum

Pa denna stang hangde de upp manniskor under forhor och doppade ner dem i syra for att de skulle prata

En dubbelcell/gammalt klassrum

Kvallen agnade vi at varandra och alkoholen som utlovat och det blev en mycket trevlig kvall faktiskt. Dessvarre dog min kamera ganska snabbt under kvallen sa jag fick inte med sa mycket roliga bevis fran varan lyckade afton. Battre lycka nasta gang.

Lisa och Natta jobbar fram ratta kanslan

Jag tycker bara de ar faniga och lipar

En passionfruit mojito och allt kanns okej

Sofia

Lets have some fun, this beat is sick

2011-01-15T13:27:00.001+01:00

Hela dagen har gatt i moll eftersom vi varit och besokt massgravar, tortyrkammare och de sk. killingfields idag i Kambodja. Det var rorande och ganska starkt, men det gor dig inte direkt munter. Darfor har vi valt att sluta den har kvallen pa ett bra satt, dvs med varandra, lite alkohol och Kambodjas uteliv. Aterkommer med resultatet om bade killingfields och kvallens galej. Sahar piffiga har jag och Lisa gjort oss, nu vantar vi pa att de andra tva somntutorna ska gora oss sallskap. Trevlig lordag, allesammans!

Sofia

Nar det ar bilder som lockar skriver jag

2011-01-14T15:01:00.000+01:00

Jag vet att det egentligen spelar en mindre roll i vilken ordning jag faktiskt satter bokstaverna efter varandra i meningarna jag skriver ner har, eftersom det bara ar bilderna som intresserar. Darfor ber jag bildjagarna titta at sidan ett tag och aterkomma en annan dag for narmare spionering. Eftersom jag ar dalig pa att skriva dagbok med black pa grund av en massa olika, daliga, anledningar sa maste jag anvanda mig av nagon annan form av skrivterapi, valkommen!

Det ar inte alltid guld och grona skogar nar man ar ute pa resande fot, och trots att jag jobbar pa varldens storsta samlingsplats for skitsnack, Ica, sa traffar man sa mycket oarligt, girigt och genuint daligt folk nar man lever i sin ryggsack. Oftast pratar vi tjejer om hur tur vi faktiskt har haft pa resan nar det varit nara att diverse olyckor eller missoden skett, och i vissa fall faktiskt har skett. Jag ar givetvis overlycklig over att vi fortfarande ar helskinnade och relativt oberorda av det som skett omkring oss, men jag kan inte hjalpa att kanna vemod anda.

Bara for att vi har haft tur betyder ju inte det att det inte sker, det betyder bara att det drabbar nagon annan, och det gor mig valdigt illa till mods. Att manniskor kan vara sa oarliga, giriga och framfor allt omanskliga ar for mig ett mysterium och jag ar inte glad for att jag inte drabbas, utan jag ar ledsen och uppgiven over att det faktiskt ska behova ske. Jag tanker inte pa nagot specifikt fall just nu, eftersom vi fatt prov pa mycket girighet, ondska och bedragerier pa vagen under resan som egentligen inte paverkat mig markbart under vagen, men igar rann min bagare over.

Varan sista dag i Vietnam gick vi matta och belatna pa trottoaren pa vag hem fran sushibaren vi tidigare valdfort oss pa med varan aptit. Plotsligt kor en moped upp pa trottoaren och rycker at sig min vaska som jag hade hangandes pa armen. Mopeden gasar ivag och som tur ar hinner jag reagera innan de lyckats sno at sig vaskan helt och hinner darfor rycka tillbaka den. De forsvinner snabbare an vinden. Pa nagra sekunder hann jag bli av med allt jag agde av varde och samtidigt fa tillbaka det. Jag fick en tankestallare som jag dragits med anda sedan det hande. Till raga pa allt traffade vi en kvinna pa flygplatsen idag som hade fatt sin vaska uppskuren i Vietnam.

Jag alskar verkligen livet som jag lever det nu, men jag hatar att det ska finnas sa mycket ondska och girighet i varlden. Jag tror helhjartat pa att om alla manniskor var arliga och odmjuka, skulle det losa fattighet, krig och osamja battre an det kriminella system vi anvander oss av idag. Jag hoppas det iallafall.

Sofia

Att sammanfatta en manad i skrivande form

2011-01-13T06:33:00.001+01:00

Jag vill forsoka mig pa att sammanfatta den har resan som hittils varit en av de basta upplevelserna i mitt liv, tillsammans med nagra av de basta manniskorna jag har runtomkring mig. Jag vill inte pasta att det kommer ge en rattvis bild av hur jag egentligen kanner eftersom vi alla vet att det allt som oftast ar omojligt att satta ord pa kanslor som ar sa starka att endast hjartslagen kan urskilja dem. Men jag gor ett forsok.

Vi var fyra nyfikna brudar som borjade resan ifran Karlskoga en mandagkvall och hade sa manga forvantningar och forhoppningar att vi hade svart att bade sitta still och slappna av. Varje lugn stund blev vi rastlosa, och med en resa pa over 30 timmar framfor oss innan forsta delmalet blev det mycket dotid. En harlig present kom vandrande till oss pa flygplatsen i Berlin, namligen varan femte medbrottsling Hanna. Vi kramades om varmt och blev otroligt glada over att fa se henne, hon hade varit valdigt saknad sedan vi sag henne sist.

Pa flygplanet till Thailand

Nagra flyg och bussar senare anlande vi slutligen till Patong i ett stralande solsken. Snabbt slangde vi av oss vaskorna och svidade om till vara bikinis och tog oss ner till stranden. Den var precis som vi mindes, fast anda lite battre, pa nagot satt. Vi hade raknat med att stanna i Patong i max fyra dagar, men efter flera dagars daligt vader och daliga vaderrapporter fran ovriga delar av Thailand valde vi att stanna i Patong tills det var dags att ta oss vidare till Phi phi. Ingen av oss hade val trott att Patong skulle vaxa sig in i vara hjartan sa starkt som det faktiskt gjorde. Helt plotsligt hade vi varit och festat i djungeln, akt till vattenfall, rehabiliteringscenter for gibbonapor, tagit dagliga promenader/springturer pa stranden, badat, last bocker, atit glass, spelat strandtennis, atit fantastisk mat, spelat kort, umgatts med varandra och njutit av varenda sekund av det. Alla daliga minnen vi hade fran ett tidigare Patong hade ersatts med nya ljuvliga minnen som vi motvilligt skulle skiljas ifran.

Lycka pa Patong beach

Mer lycka

Djungelparty

Dagliga tuppluren

Chokladfondue med glass

Som tur ar visste vi vad som vantade. Phi phi. Anda sedan jag var pa Phi phi forsta gangen 2008 har det varit ett av mina favoritstallen pa jorden. Jag vet inte vad det ar som gor det, men nar man kommer till Phi phi blir man helt plotsligt fri. Det finns ingen trafik, inga masten och ingen stress. Om man nu mot formodan skulle bli stressad sa finns dar det perfekta stallet att varva ner pa, viewpointen. Det ar en 350 branta trappsteg njutbar smarta att ta sig upp for, for att sedan lata suget i benen stracka sig upp for en backe och sedan slappa allt uppe i himmelriket, dar man faktiskt hamnar efter allt flasande. Dar uppe kan nog vem som helst hitta lugnet, utan undantag.
Phi phi har ju som bekant ocksa varldens godaste mat, som jag agnat ett inlagg at tidigare. Pa restaurangen Papaya kan man fa uppleva smaker som man hoppas att ingen nagonsin ska fa missa. Det ar thaimatens thaimat, smakernas smak och frestelsernas frestelse.
Kvallsutbudet pa Phi phi ar ocksa i toppklass. Har finns allt for alla. Barer med fantastiska eldshower och underbar personal, klubbar med livemusik, thaiboxning eller bara dansmusik, sportbarer och klubbar direkt pa stranden. Nar man sedan jobbat hart pa diverse dansgolv eller njutit glatt av stamningen pa barerna sa finns det helt fantastisk nattmat precis overallt. Alltifran pannkakor och baguetter till varrullar och kycklingspett.
Nar man sedan somnat matt och belaten och vaknat igen pa morgonen sa ar det med varme i brostet man kliver ner pa den kritvita stranden eller ner i poolen med utsikt over hela Tonsai beach. Det markligaste med Phi phi ar dock att man kan kanna sig nojd med sin vistelse och nastan langta lite darifran for en stund, men sa fort man satter sig pa farjan darifran sa vill man tillbaka. Vi pratar ofta och lange om hur vi vill tillbaka till Phi phi igen innan vi aker hem igen och hur vi skulle vilja bo dar ett tag bara for att hitta lugnet. Tank vad en liten o kan gora med en manniska.

Forsta maltiden pa Papaya

Hanna och Natta

Buckets blev det nagra styckna

Min favorittjej pa Phi phi

Vin pa Carpe Diem, kanske Phi phis skonaste bar

Jag har last ut 4 bocker pa resan, har ar en favorit

Mitt fina armband som jag fick i julklapp

En lugnande stund pa viewpoint

Hanna pa segelturen

Jag pa nyarsafton

Nyarsafton firade vi in med bubbel

Lisa och jag pa Maya bay

Jag och Hanna

Efter Phi phi tog vi en avstickare tillbaka till Patong for att boka biljetten till Vietnam, dar vi nu befinner oss. Vi forlorade dock Hanna pa vagen, da hon atervande hem till Sverige igen nar vi akte till Vietnam.
Vi bestamde oss ganska snabbt nar vi kommit fram till mopedernas stad Ho chi minh city att vi skulle slappa lite pa bugdeten har och bara gora det som foll oss in. Mycket riktigt ar det precis sa det har gatt till. Var forsta kvall har firade vi med en treratters och ett helror, och aven om det var mycket billigt i svenska matt matt, sa var det lite dyrare an var budget egentligen klarar av. Detsamma galler vart hotell som vi bor pa. Men som sagt, granserna har ar valdigt diffusa.
Vi bestamde oss aven for att vistelsen har i Vietnam skulle bli en aventyrets vecka. Darfor bokade vi snabbt resan till Mekong-deltat som var en helt otrolig dag dar vi alla blev helt och hallet extatiska. Vi fick bland annat ata en massa ny mat, se ormar, dricka ormvin, sno honung direkt fran bifabriken och dricka en himla massa te.
Efter Mekongdagen kande vi att vi var redo for nasta aventyr pa en gang och bokade darmed en ny resa till Mui Ne. En tredagarstripp som skulle innehalla en massa sand och mat, som vi forstod det. Mycket riktigt var det precis vad som skedde, men inte alls pa det satt vi frovantat oss. Sanddynorna var hundra ganger storre, maktigare och mer slaende och maten var mer spannande an nagon trodde fanns i Vietnam.
Tillbaka till Ho chi minh city och med bara nagra fa dagar kvar i Vietnam bokade vi varat sista aventyr, Cuchitunnlarna. Dessa tunnlar gjorde ett stort intryck pa mig. Nar jag krop i de dar tunnlarna var det latt att fantisera, men svart att forestalla sig, om hur det faktiskt var under Vietnamkriget. Numera ar dessa tunnlar anpassade efter turisterna genom att de dagligen gar igenom tunnlarna for att se till att inga ormar, skorpioner eller andra farliga djur befinner sig i dem. Under krigets tid var det ingen som hade tid att rensa tunnlar pa ackliga djur for de kinkiga. Dessutom hade de uniform och vapen med sig hela tiden, vi turister gar runt i svala klader och en kamera som utrustning i de syrefattiga, stekheta tunnlarna. En mycket imponerande och spannande dag, aven det.

Sofie och Lisa over Mekong-deltat

Natta sover som en prinsessa i bussen

Havet och Lisa i Mui ne

Steker i oknen

Aker pulka ner for okenbacken

Lisa och Natta vid Cuchitunnlarna

Treratters pa favoritrestaurangen

Drygt en manad har gatt sedan vi satte foten pa asiatisk mark och vi har varit med om valdigt mycket oforglomliga handelser och historier. Men aven om vi har fyllt hela kvoten med upplevelser for denna resa, sa ar det en sak jag vardesatter mest med den har resan, mina alskade reskamrater. Utan dem hade inte den har resan kunnat genomforts med sadan gladje, samhorighet eller inlevelse som den faktiskt gjort. Det har inte gatt en dag utan att vi skrattat med varandra tills vi kiknat och det finns ingenting vi inte kan prata om, aven om det mest handlar om mat, bajs och Phi phi. Aven om vi trottnar pa varandra emellanat gar det over pa en sekund eller efter lite mat, och sedan skrattar vi sa att vi kiknar igen. Vi turas om att klanta oss och spotta ur oss minnesvarda kommentarer och citat och vi hittar pa en massa busiga historier eller upptag att genomfora ute pa faltet. Tack vare dessa tjejer kan jag aka hem imorgon och kanna mig helt och hallet tillfredsstalld med resan, och mer dartill. Tack sa mycket, mina hjartan, ni har gjort den har resan till nagot av det finaste jag har.

Brudarna pa Papaya

Gruppbild med Calle i bakgrunden

Gruppbild fran Rolling stoned bar

Champagne pa nyarsafton

Maya bay

Pressande pa Patong beach

Sofia

Cuchi-tunnlarna

2011-01-12T17:38:00.002+01:00

Nu far det vara bra med aventyr ett tag. Hjarnkontoret haller pa att explodera av all nyvunnen information och upplevelser vi fatt de senaste dagarna. Idag var vi i Cuchi-tunnlarna och kikade och larde oss ett och annat om Vietnamkriget. Dessutom fick vi ga i de underjordiska tunnlar som vietnameserna gjort under kriget for att skydda sig mot amerikanerna och andra farliga kreatur som harjade pa land. Med vi menar jag egentligen bara mig sjalv i varat tjejgang, eftersom de andra mjuknade och stack upp efter ca 5 meter nere i tunnlarna. Sa dar gick jag sjalv langst fram i ledet av turister i en svart, trang tunnel och bad till gud om att skona mig fran skorpioner, samtidigt som en kansla av eufori rann over mig. Maktig kansla och ganska sjukt att tanka sig att soldater har levt och sprungit, atit och skitit i dessa smala tunnlar i en underjordisk varld pa ca 150km. Och sa jag, da. Fast jag hade turen att bara korsa en 100m lang femstjarnig tunnel, vilket betyder att den ar delvist upplyst och ganska angenam att ta sig upp och ner ifran, och aven en fyrstjarnig tunnel dar ljuset var samre och hojdskillnaderna storre. Jag vill inte ens tanka mig hur en enstjarnig tunnel ser ut inuti, formodligen ar den kolsvart och med hinder och en massa nivaskillnader overallt. Det ar synd att de fa bilder jag lyckas ta inte ger nagon rattvisa for hur det egentligen var att krypa dar inne i tunnlarna, vissa tunnlar var sa smala att de knappt gick att ta sig igenom och det gick inte under nagra omstandigheter att komma hogre upp an i hukande position. Jag ar stolt over att jag gjorde det iallafall och da kan jag bocka av det pa mitt cv. Forutom tunnlarna fick vi se diverse andra krigsrelaterade saker som fallor, kok, skor gjorda av dack, kryphal och sa fick vi smaka pa lite krigsmat. Kvallen idag har vi avslutat med en ny treratters pa varan favoritrestaurang sa nu ar vi bade matta och fattiga. Annu en lyckad dag i Vietnam, med andra ord.

Ett kryphal

En falla for djur och dumma manniskor

Glad och nojd i trangseln i vantan pa gruppen bakom mig.

Trott efter ett svettigt pass i tunneln. Det ar inte direkt svalt dar nere.

I den fyrstjarniga tunneln var jag inte forst langre. Observera att blixten lyser upp tunneln, i ovrigt var det svartare an natten. Det ser till och med rymligt ut har.

Krigsmat. Nagon typ av rot som smakade helt okej. Eller som Lisa sa: "Det duger i krig."

Sofia

Maaaaaaaaat

2011-01-11T16:59:00.000+01:00

Nu ska ni fa se pa riktigt vad man ater i Vietnam. Som manga kanske redan vet sa ar maten hojdpunkten pa dagen for alla oss, om vi nu inte skulle raka aka pa aventyr i oknen eller dricka ormvin, det slar lite hogre. Iallafall, denna dag hade vi turen att bade fa aka pa aventyr och ata riktigt spannande mat, tva ganger ocksa, for den delen. Den nast basta dagen pa resan, far man nog saga. Forst av alla dagar kom nyarsafton, den var grym. Menmen, sahar mycket mat fick vi pa varat aventyr haromdagen:

Lunchen:

Tigerrakor med sesamfron, alldeles ljuvligt. Klar favorit.

Varrullar med seafood, minst god, men inte acklig

Vietnamesisk mimosasallad

Grillspett med kyckling och gronsaker. Fantastisk marinad!

Revbensspjall, ocksa underbart marinerat

Efterratten. Flamberad banan med apelsinsas. Vissa gillade den, andra inte.

Middagen:

Musslor, sakert sjukt goda om man avgudar musslor

Ny favorit, tigerrakor med vitloksfyllning. Fick aven en slajmig soppa till dessa rakor, men den varken sag eller smakade varst tilltalande sa den var inte vard att forevigas.

Riktigt smarrig och kryddig barracuda

Frukt till efterratt

Och bara for att alla var sa nojda med var lunch idag sa maste den fa uppmarksamhet aven den. Sushi, saklart!

Imorgon ska vi pa utflykt igen, da ska vi ner under jorden och kika lite. Mer om det senare. Dessutom har vi nu bokat flyg mot framtiden. Vi bokade ett flyg till Kambodja redan pa flygplatsen i Phuket, under tvang och tidspress. De sa namligen pa flygplatsen att de inte tankte slappa ivag oss till Vietnam om vi inte hade nagon biljett ur landet, och de gav oss 20 min att fixa det pa. Eftersom det ar i princip ett omojligt fall att fixa en bussbiljett ur Vietnam fran Phuket flygplats fick vi darfor springa bort till en dator, boka forsta basta flyg till Kambodja och springa tillbaka till check-in-disken med biljetten i hogsta hugg. Det var precis pa sekunden att vi hann, precis som pa film. Dock forlorade vi en del pengar pa att flyga in i Kambodja, eftersom det kostar ungefar 70kr att ta sig dit fran Ho chi minh dar vi befinner oss nu, och flygbiljetten gick pa 1200kr. Men hellre det an att missa allt det vi upplevt nu, sa det var det vart.

Nu har vi iallafall bokat biljetter ur de kommande landerna for att slippa onodiga tveksamheter pa vagen, sa den 14 jan aker vi till Kambodja, den 18 jan hoppar vi pa flyget till Malaysia och den 21 jan tar vi antligen stora klivet mot Australien. Vi landar i Perth och traffar upp en bra van till Natta och Lisa och sedan far vi se vad som sker darifran. Vi lar ju skippa Queensland iallafall.

Nu ar det dags att mysa ner sig en svang.

Sofia

En tredje del av Vietnam

2011-01-11T06:24:00.001+01:00

Jag som trodde att jag hade sett allt av vad Vietnam har att erbjuda bara genom att befinna mig i Saigon, men tji fick jag. Vietnam har tydligen snott en del av Afrika och placerat runt en stad som de kallar Mui ne, helt fantastiskt. Vi tog en avstickare fran mopedtrafiken i Saigon (Ho chi minh city) och tog bussen mot Mui ne i lordags. En valdigt trevlig bussresa dar alla fick varsitt sate att ligga i. Tank om alla bussresor var likadana, da hade man definitivt tagit bussen oftare.

Liggande saten

Natta gottar sig

Val framme i Mui ne var det eftermiddag och vi var trotta sa det foll sig naturligt att endast agna resten av dagen till att ata, kika lite och vila. Jag ska inte ga in vidare langt pa att vi blev lurade med hotellet nar vi kom ner, men det gjorde iallafall mig skitsur och forstorde min dag. Att jag dessutom inte sovit ordentligt pa over en vecka pa grund av min hosta var inte direkt till min fordel. Ber odmjukast om ursakt for mitt humor denna dag, tjejer.
Hotellet var iallafall helt okej och vi fick varsin dubbelsang att sova i, vilket var toppen, speciellt for dem av oss som kan sova liggandes om natterna (refererar aterigen till hostan). Det var aven utrustat med pool och lage precis vid havet.

Solnedgang vid hotellet

Lisa ar vacker

Morgonen efter var det dags att invanta var jeep som skulle komma inrullandes och hamta oss for varat kommande aventyr. Det borjade med att vi akte en liten bit langs vagen och stannade till vid en fiskeby. Jag har nog aldrig sett sa manga batar i hela mitt liv pa ett och samma stalle. Batarna malas i en massa fargglada farger for att bringa tur, ju farggladare desto battre.

Fargglada batar

I jeepen. Guiden i bakgrunden

En ensam hast utanfor oknen

Darefter hamnade vi i Afrika. Jeepen svangde ut pa en grusvag och fortsatte bort fran civilisationen och innan vi visste ordet av var vi omringade av de haftigaste vyer nagonsin. Som om vi oppnat en dorr ifran civilisationen och klivit ratt ut i oknen. Det lyckoruset och den forvirringen var verkligen inte vad jag vantat mig av detta aventyr, eftersom vi redan varit pa varldens haftigaste aventyr nagra dagar innan.

Pa vag mot oknen

Oken

Okenlek

Hoppla!

Gruppfoto

Sahar far man spola ibland i Asien

Efter det tog vi oss vidare fran de vita sanddynorna till de roda sanddynorna som inte var av riktigt samma klass som de vi redan sett, men det var inte sa illa pinkat det heller, som man sager. Nu var det dags att ta sig vidare mot en liten flod dar vi vadade oss igenom ett riktigt haftigt landskap med klippor och stenar i alla dess farger. Sofie och Lisa red aven pa en struts har. Jag avstod av principiella skal.

De roda sanddynorna

Vi vadar i floden

Lisa rider struts

Kontraster

Sedan var det dags for lunch. Vi fick aterigen smaka pa det vietnamesiska koket och vi var helt och hallet overvaldigade av all mat och alla ljuvliga smaksensationer. Sex olika ratter fick vi smaka och alla var mer eller mindre fantastiska.

Litet smakprov fran vara vietnamesiska delikatesser

Varat sista stopp var vid ett tempel dar vi fick en liten historialektion av var guide, men eftersom den vietnamesiska engelskan inte ar sa jattebra sa hangde vi inte med sa jattebra pa allt han sa. Dessutom tror jag vi hade lamnat vara hjarnor ute i oknen vid den har tidpunkten.

Tempel

Sofie och Natta onskar sig nagonting

Nar vi kom hem fick vi vila en stund for att sedan aka tillbaka till restaurangen dar vi tidigare atit lunch for av avnjuta annu fler vietnamesiska delikatesser. Jag tror maten fran lunchen och middagen far ta sin egen plats i ett inlagg, det blir sa himla mycket annars. Hur som helst, dagen var helt fantastisk och vi ar alla otroligt nojda med att vi tog oss ut till Mui ne for att vara med om allt detta. Skulle jag aka hem imorgon skulle jag vara otroligt nojd med mig resa redan, aven om vi knappt har borjat den.
Pa aterseende!

Sofia

Andra sidan av Vietnam

2011-01-07T17:38:00.000+01:00

Vi har varit pa en mycket spannande utflykt har i Vietnam. Vi har bestamt oss for att denna vecka da vi befinner oss har ska vi se och uppleva sa mycket som mojligt, sola kan vi gora sen. Sa vi akte till att borja med till Mekong-deltat. Mekong-deltat ar ett delta som mynnar ut ifran Mekong River, de nio drakarnas flod, som stracker sig over 4500km igenom lander som Vietnam, Kambodja och Laos. Det ligger en liten bit soderut ifran Ho Chi Minh dar vi befinner oss nu.
Det borjade med att vi tog en buss till Mekong City dar vi sedan tog en bat ut pa Mekong river och vidare ut till en liten o i deltat. Vattnet var starkt brunfargat och valdigt spannande for den med livlig fantasi, da vi visste om att det finns bade ormar och krokodiler i omradet. Dock stotte vi inte pa nagra sadana reptiler, iallafall inte under batturen.

Dar vi forst stannade fick vi smaka pa lite gront kokosgodis. Det var som mjuk kola och smakade i princip bara kokos. Bra for vissa alltsa, dock inte mig.

Kokossmet som ska bli godis

Kokosgodis

Fardigt kokosgodis

Efter kokosuppvisningen fick vi aka vidare till varan lunch lite langre bort som bestod av en massa nya, spannande saker. Nar vi klev av baten mottes vi forst av en massa frukt pa trad, foljt av kycklingar, fula fiskar, hundar och en kille som hade ormuppvisning.

Kyckling

Ormtjusaren

Maten i sin tur var en spannande blandning av vietnamesiska specialiteter, bland annat elephant ear fish, varrullar och nagon typ av wrap som man bildar av ett risblad som man fyller med sallad, fisk och nudlar och sedan doppar i nagon smakrik sas. Det var smaskigt det allra mesta pa det bordet, ma jag saga. Dock hade jag atit mig fullproppad fran frukosten sa aptiten var inte direkt boljande.

Elephant ear fish

Diverse smakupplevelser och Natta

Efter lunchen fick vi ta en liten cykeltur runt on om vi sa behagade, vilket vi givetvis gjorde. Vi tar varan uppgift som turister pa fullaste allvar och eftersom vi varit sa stekiga kvallen innan var det dags att vaxla ner och komma ikapp verkligheten lite en svang. Cykelturen fick dock bara vara i max 20 min, sa efter nagra hundra meters cyklande pa smala, trasiga och guppiga stigar vande vi sedan tillbaka med belatenhet. Vi var alla overrens om att vi hade velat fortsatta cykla ett tag till. Sedan chillade vi lite i vantan pa de andra.

Natta testar hangmattan

Vi motte manga sadana har batar pa floden, ibland krockade vi

Natta och Sofie

Mekong river, ful och vacker pa samma gang

Med denna o besegrad tog vi oss vidare mot nasta, deltats storsta. Vi blev hamtade av ett gang lokalbor som paddlade oss i land. Vi fick hemskt daligt samvete av att sitta och titta pa nar de stackars manniskorna fick slita som djur for varan skull. Det ar ju tur att pengar ar mycket vart i det har landet sa att man kan dricksa dem. Under paddelturen fick vi ocksa anvanda oss av sadana har vackra rishattar, vilket aven det var en ny grej for mig.

Det var inte bara vi som lade till har efter paddlingen

Lisa med rishatt och en paddlande karl bakom sig

Jag trivs i rishatten

Val i land pa denna o fick vi satta oss ner for lite te, frukt och musik. Musiken stod lokalborna for, och var guide forklarade noggrannt att de var amatorer och inga proffs, och anledningen till att de var sa vackra var for att de var smala och bleka. Sunda ideal. Musiken var helt klart spannande att lyssna till men det ar inget jag skulle kopt en skiva med. Nar de var klara tog varan guide ton och sjong aven han en trudilutt for oss, han var battre an alla de andra som sjong, maste jag saga.

Lite langre bort pa samma o stannade vi annu en gang for lite te och andra nyheter. De hade en liten biodling pa on dar de utvann honung och vi tjejer var alla sa modiga att vi tog pa det har gallret dar honungen bildas. Fraga mig inte vad det heter. Sedan fick vi dricka te med en honung- och limeblandning som smakade utomordentligt. Till det blev vi bjudna pa lite ingefaragodis, bananchips och jordnotskarameller. Vi inforskaffade lite jordnotter och bananer.

Musik med en massa spannande instrument

En ny bekantskap

Har nallar jag honung fran bina

Men nu kommer vi till det riktigt intressanta. Av alla de nya, coola grejer jag testat pa idag, har den har helt klart overvagt allt. Forst och framst fick vi dricka bananvin som de gjort genom att torka banan och sedan halla ren sprit over. 40-procentigt vin alltsa. Sedan lagras det i nagra manader, ju langre desto battre, och efter det har det en renande effekt pa kroppen, sags det. Det fick vi smaka av och det smakade precis som sprit med lite banansmak, inget markvardigt, alltsa.

Men nasta shot var helt klart mer dramatisk och kanslomassig. Tillverkningen av detta vin var likartat med bananvinet, den enda skillnaden var att bananen var utbytt mot ormar. Ja, det ar alltsa ratt uppfattat, jag och tjejerna har druckit ormvin. Det trodde jag nog aldrig i livet att jag skulle gora. De dodar alltsa ormarna, tommer dem pa blod och torkar, sedan haller de ren sprit over dem dar de svaller och blir mjuka igen. Sedan lagras de i nagra manader, i detta fall sex, och sedan dricker man det for att undvika framtida ryggproblem, magproblem, demens osv. Det gar inte att beskriva i ord hur acklig tanken pa att smaka vinet var, men star man dar ar man inte sa tuff. Jag tror bara att det var vi tjejer av alla som testade.

Har ar det beromda ormvinet, ser gott ut va?

Var guide poserar med ormvinet, kanske borde varit jag som stod dar egentligen

Sedan var dagens utflykt slut och vi tog baten och bussen tillbaka till hotellet, nojdare an nagonsin pa den har resan. Idag har vi gjort sa mycket nytt att man kan vara nojd ett bra tag framover. Men faktum ar att vi aker pa ny utflykt imorgon, sa nasta uppdatering har kommer forhoppningsvis vara lika innehallsrik. Tills dess, ta hand om er!

Sofia

Ena sidan av Vietnam

2011-01-07T16:25:00.000+01:00

Nu ar vi antligen har och inkorda i Vietnamlivet. Nar vi kom till Vietnam kande vi pa en gang att vi var varda ett riktigt skont och bra hotell efter all turbulens vi varit med om tidigare under dagen (vilket jag kommer till senare). Darfor bokade vi ett till synes valdigt flott hotell redan pa flygplatsen for att slippa ga runt och slita med ryggsackarna i ett 32 grader varmt Ho Chi Minh City. Pa vag till varat stekiga hotell Queen Ann sa upptackte vi nagot ingen av oss tidigare sett i trafikvag forut, mopeder i oandliga skalor. Det bor 6.2 miljoner manniskor i denna stad och det finns drygt 4 miljoner mopeder som aker runt pa gatorna, det gar inte att forsta utan att uppleva det sjalv.

Smakbit pa trafiken

Hur som helst, val pa hotellet var vi alla supernojda och overlyckliga over att alla ha varsin sang och en massa lyxiga attiraljer sasom tandborstar, guldiga morgonrockar, harfon och diverse andra produkter som vi inte direkt varit bortskamda med tidigare under resan. Det ar till och med manniskor som jobbar med att endast oppna dorrarna at kunderna har.

Oversikt over rummet

Min nya stekiga morgonrock

Sa, for att fira varan nyvunna stekighet sa gick vi pa jakt efter en restaurang. Lattare sagt an gjort i den har staden, maste jag saga. Inte ens Karlskoga slar cafetatheten har. Sa med gatorna fyllda av cafeer och tomma pa restauranger vande vi ater tillbaka till hotellet for att fraga efter ett matstalle da vi plotsligt gar forbi en restaurang, bara 40 meter ifran ingangen till varat hotell. Vi gick direkt in och mottes av livemusik av ett piano och en fiol som var de mest samspelta musikanter jag nagonsin hort. Vi fick paminna oss sjalva flera ganger under middagen om att det var livemusik och inte en skiva som spelades i hogtalarna.

Naval, vi bestamde oss direkt nar vi satte oss att varan ankomst till Ho Chi Minh City skulle firas med vin. Jag och Lisa delade en flaska och Sofie och Natta pa en annan, fast likadan. Efter en titt i menyn blev det ocksa ganska snabbt bestamt att vi skulle ha forratt innan huvudratten, vilket ocksa i slutet ledde till att hela maltiden kompletterades med en efterratt:

Forratten bestod av en avocado fylld med lax, krabba, aioli och diverse kalblandningar. Den var helt suveran.

Innan forratten serverades vi brod, som om vi skulle behova det.

Den bedarande forratten

Vin till maten minsann

Huvudratten bestod i mitt fall av en penne med kyckling och en sas pa soltorkade tomater och gradde. Aven den helt suveran. Sofie och Lisa valde en indisk kycklingratt med smordeg och kryddig sas, gissa om de var nojda? Natta valde mexikanskt och bestallde in enchilladas, guacamolen skulle visst varit one of a kind.

Nattas enchilladas

Lisa och jag avnjuter vin och trevligt sallskap

Min pasta

Sofie och Lisas indiska huvudratt

Var efterratt bestod av en cheescake av passionsfrukt som var den godaste jag nagonsin atit. Sofie tog en likadan. Natta och Lisa valde creme brulee och Natta blundade under hela desserten som ett tecken pa njutning.

Cheesecake passionsfrukt

Creme Brulee

Sofie och Natta vackra och glada

Hela detta kalaset gick pa drygt 200 svenska kronor per person. En treratters och ett helror. Vi satt i samlad matkoma och chock nar vi insag vad vi hade fatt betala for ett sadant kalas hemma i Sverige. Forsta natten i Vietnam blev succe, med andra ord. Snart kommer den andra sidan av Vietnam, pass pa.

Harligt att fa in notan pa 2,3 miljoner

Sofia

Mot Vietnam

2011-01-05T14:17:00.000+01:00

Jag har blivit sjuk. Sadar sjuk att varje gang man blundar tror man att man ligger hemma i sin egen sang med en spyhink bredvid sangen som man hoppas forblir orord. Jag har lyckligtvis sluppit spy, men min hosta har orsakat bade en och tva nervosa sammanbrott infor en eventuell kaskad. Mina nya vanner feber och huvudvark ar och halsar pa i Patong ocksa, men jag sa till dem att jag drar till Vietnam imorgon och att vi darfor kan ses nagon annan dag istallet. Vi far se om de forstod piken, jag hoppas det, for vad jag forstatt lar de inte vara speciellt trevliga att flyga med.

Nog om det, vi flyger alltsa till Vietnam imorgon efter en manad i Thailand. Jag forstar inte att tiden har gatt sa snabbt, ar dagarna verkligen lika langa i Thailand som i Sverige? Det ska bli riktigt kul att komma till ett nytt stalle, aven om det varit rena rama himmelriket har nere. De senaste dagarna har vi varit pa Maya Bay utanfor Phi phi, den dar stranden som de spelade in filmen The Beach pa. Jag har varit dar forut, men eftersom inte alla av oss varit det sa avvarade vi ett par timmar till en liten utflykt dit. Det ar verkligen vackert dar. For ett par dagar sedan anlande vi till Patong dar vi egentligen bara mellanlandar infor Vietnamresan. Vi har varit pa massage och atit god mat i vantan pa avfard, och sahar i efterhand hade det nog bara rackt med god mat for min del eftersom jag ar ganska saker pa att det var massagen som triggade igang min sjuka. Lite sol har vi ocksa fatt men jag har inte varit ute varst manga timmar eftersom jag inte sovit pa natterna. Eller jo, nu ljog jag, jag satt faktiskt pa golvet och sov igar natt for att jag inte kunde ligga ner utan att hosta ur mig lungorna. Lite overdramatiskt kanske det later, men jag skulle vilja kalla det en underdrift. Nu siktar jag pa en god natts somn och att vakna upp pigg imorgon for avfard till ett nytt himmelrike. Hanna lamnar oss imorn ocksa, sa fran och med da ar vi bara fyra tappra resande kvar. Det ar skit man far ta, aven om det ar en forlust sa vet jag att vi kommer ha det riktigt grande tillsammans anda, vi fyra.

Tre goda vanner i vattenbrynet vid Maya Bay

Sofia

Valkommen Calle

2010-12-29T05:01:00.001+01:00

Overblick over var battur

Calle har kommit pa besok i nagra dagar

Solnedgang mellan tva alskande klippor

Glassfondue pa Swensens i Patong

Eldshow

Julafton

Eftersom regnet aterigen drabbat oss sa har vi en massa dodtid att lagga ut lite bilder pa. Dock har vi inte sa manga roliga bilder att ta i regnet. Igar kom Calle och halsade pa oss, han ska stanna ett par dagar. Det firade vi givetvis genom att ga till Papaya for ett rejalt mal mat foljt av en fylla for samtliga inblandade. Dessutom fick han gora varat intradesprov direkt vid ankomst som bestod av nagra hundra trappsteg ratt upp for viewpoint. Han klarade sig med bravur och belonades med en sangplats i vart rum. Idag invantar vi livstecken fran solen och sover ruset av oss infor nasta viewpoint och nasta masterliga maltid nagonstans i phi phis smorgasbord av fantastiska restauranger.

Sofia

Bilder och aventyr

2010-12-28T08:34:00.000+01:00

De senaste dagarna har gatt at till en himla massa trevliga stunder tillsammans med mina hjartan. Vi har solat, varit pa diverse fire-shows, festat, snorklat, akt segelbat och traffat en massa nytt intressant folk. Tankte mer lata bilderna sta for berattandet denna gang, jag har ju varit lite seg med det ett tag nu.

Sahar kan det se ut pa phi phi

Flickorna paddlar kajak

Den har tjejen ska fa en sen julklapp idag

Poolens storsta stekare

Helt okej vader numera

Julklappsutdelning

Snorkling

Gruppfoto

Snorkling

Sofia

Papaya

2010-12-23T15:17:00.000+01:00

I ett skjul in pa en liten gata pa on Phi phi island star det tunna, utslitna trabord med vaxdukar som haft besok av mer manniskor an du nagonsin kommer traffa under din livstid. Borden kantas av stolar av plast som varldens nojdaste kunder bemannar varje natt. Grafitti och gamla annonsblad tapetserar vaggarna och de sma flaktarna pa dessa fargglada diton stillar en orolig mage och en svettig panna en aning i en lang vantan pa din mat du precis bestallt for en tjuga. Du lever i en illusion, det du efter en lang tids vantan fatt in pa din tallrik stammer inte overrens med det dina ovriga sinnen levererar. Om du blundar befinner du dig pa en lyxrestaurang med mat som ingen annan kan laga och som bara priviligerade manniskor har rad med, du hor personalen tassa fram mellan borden, standigt leende, pa denna lyxrestaurang med riktig mysbelysning och inredning av finaste kvalitet. Maten smakar som en drom. Portionerna ar mer an generost tilltagna och oppnar smaklokar pa din tunga som varit under konstruktion sedan lange. Nar du sedan oppnar ogonen igen lagger du marke till de spraymalade vaggarna och dorroppningen intill koket som bara tacks av en brun tygbit. Om den ar fargad brun pa grund av erfarenhet eller ej spelar egentligen ingen roll, inte heller de rangliga stolarna eller de valanvanda besticken lamnar nagra spar av missnojdhet i sjalen vid detta besok. Sparen av gaffelmarken i tallrikarna av plast ar bara ett minne av det antal nojda kunder som kommit och gatt hit genom aren. Nar man kommer hit marker man omedelbart att det inte spelar nagon roll hur mycket pengar man lagger ner pa att inreda en restaurang eller hur dyr prislappen pa maten ar, det som verkligen betyder nagot ar maten. Jag vet inte om jag nagonsin kommer ata pa nagon lyxigare restaurang an Papaya.

Sofia

Att tanka sig hemat

2010-12-19T14:41:00.000+01:00

Jag har precis skypat med min familj, vilket var bade roligt och lite jobbigt. Man lever anda i nagon typ av bubbla har nere och tanker inte sa mycket pa vad som hander nagon annan stans, men sa fort man borjar tanka hemat sa ar det nagon liten angestknapp i hjartat som trycks in och fastnar en stund. Det ar sa manga hemma man saknar och langtar efter att fa umgas med, och tanken av att inte veta nar det sker igen ar nastan annu varre. Jag missar barn vaxa upp, slakttraffar nar mormor flummar och morfar smaskams, skvaller om vanners utekvallar, en bakispizza/sushi for umgangets skull, en film med karamellkungen i soffan, vanner som talar om hur fin man ar aven om man har en tjockisdag och kvalitetstimmar i telefonen som inte gar att njuta av har. Vi har det riktigt bra tillsammans har och jag vill inte hem ens for en sekund, men jag vill desperat traffa alla de som brukar ta hand om min kontrollpanel i hjartat och se till sa att ingen av knapparna fastnar igen.

Sofia

Bilder osv

2010-12-18T16:37:00.000+01:00

Nu kommer det bildregn istallet for en massa text, pass pa. Harnast kommer jag forsoka blanda de bada lite, det gar bade snabbare och blir roligare sa. Sahar bra mar vi, hur mar ni?

Forsta maltiden pa var favoritrestaurang

Taggade pa planet ner

Thailand har varldens godaste mat

Forsta dagen pa stranden, sadar bruna

Lisa visar japanen hur en jetski ska tamjas

Tuk-tuk

Ett molnigt Patong beach

Vattenfallsaventyr

Fest i djungeln hos thailandarna

Var tur att bjuda igen pa hotellet

Sofia

Bakom flotet

2010-12-14T16:41:00.000+01:00

Kare val, det ar inte latt att fa till saker och ting har nere. Nu nar jag antligen gick till ett internetcafe sa glomde jag att ta med mig mitt minneskort med alla bilder pa, sa jag fick bara med mig de bilder fran igar av det nya minneskortet. Och nu nar jag sitter pa hotellet pa internet sa gar det inte att ladda over bilder sa jag far ta bilderna som Natta lagt upp pa sin blogg, men det ar anda mina bilder, sa det ar ju sak samma.

Igar blev det chang pa stranden for mig och Lisa, vi satt dar hela langa dagen och fram till kvallen med en pilsner och ibland med sallskap av thaikillarna som jobbar pa stranden. Eftersom vadret varit under all kritik sa har de inte sa mycket att gora, och da socialiserar de sig lite istallet. Lisa har fatt en hunk efter sig som vi kallar "den morka Johnny Depp". Hon har fatt aka gratis jetski med honom osv och det ar det ju saklart vart, de ar supertevliga och roliga ocksa sa det ar bara bra.

Idag var det iallafall forsta soliga dagen sedan vi kom hit, antligen! Igar fick vi lite solsken ocksa, men det var aven mycket regn. Natta har brant sig ganska illa och Sofie har borjat flagna pa magen av hennes brannmarken fran dag ett. Jag ar lite rod om nosen men har klarat mig bra i ovrigt. Nu ar jag ganska trott eftersom vi var ute och dansade igar tills solen gick upp. Vi somnade klockan sju och vaknade for att ga till stranden strax efter tio. Livet ar hart som backpackare, sanna mina ord. Mitt i all hast och lyckorus over den stralande solen glomde vi strandtennisen pa rummet och blev darfor utan idag. Man overlever sant ocksa, otroligt nog. Precis som denna blogg overlever annu en dag utan roliga bilder.

Forfest pa hotellrummet

Brun-Johnny Depp och Lisa

Seduction

Sofia

Sol

2010-12-13T13:24:00.000+01:00

Tack Eva for att du uppdaterar mig om laget. Dels for att jag vet att nagon tanker pa mig och dels for att jag ska veta att jag har det bra har i varmen. Idag var det forsta dagen med sol sedan vi kom for en vecka sedan, antligen! Vi har brant oss alla lite for att vi vagrat solfaktor. Dumt men anda sjalvmant. Far bli snabbt har igen, vi ska upp och fortsatta fira lucia nu pa rummet. An sa lange har jag och Lisa firat det pa stranden med nagra chang och lite sallskap av thailandarna som jobbar dar. Sedan var vi alla och at pa vart favoritstalle i Patong, igar testade vi ett nytt stalle som sog sa fran och med nu blir det inget mer nytt. Jag far ta bilderna imorn, jag hinner inte nu, ligger efter som fan i kvallens utveckling med sminkning, dusch och sant. Ma gott alla.

Sofia

Livstecken

2010-12-12T04:59:00.000+01:00

Arligt talat, jag har inte haft orken till att skriva nagonting och har det inte nu heller sa jag tankte bara uppdatera lite snabbt genom att bekrafta att vi fortfarande lever. Solen har gomt sig av nagon konstig anledning och inte visat sig sedan vi kom hit och det har regnat varje dag, inte okej alls for brannan eller for killarna pa stranden som livnar sig pa turister. Om mojligt ar vi blekare nu an nar vi kom och regnprognosen ska halla i sig i ett par veckor till tyvarr. Pilutta dig, tanker ni sakert i Sverige, men jag kan saga att jag inte skulle vilja byta ut en minut regn har mot Sverigekylan. Hur kallt ar det forresten och ar snon kvar?

Igar var vi pa utflykt vide ett vattenfall och ocksa det dar rehabiliteringscentret som jag skrivit om tidigare for gibbonapor. Det var en trevlig liten tripp pa ett par timmar. Pa vag hem ifran vattenfallet akte vi forbi ett stalle dar man kunde hoppa bungyjump, vi var sjukt sugna pa att testa men det var alldeles for dyrt for en sa liten hojd, sa vi skippade det. Kanske ska ta varldens hogsta pa Nya Zeeland istallet? Ska det vara sa ska det.

Bilduppdatering kommer sa smaning om, gick in har lite spontant nu eftersom det borjade regna. Men manga bilder ar tagna och ett minneskort ar redan fyllt pa kameran.

Grattis min fantastiska storebror pa 25-arsdagen ocksa, onskar att jag var hemma och kunde ge dig en stor kram och en fantastisk gava nu, men det far vi ta nar jag kommer hem. All karlek till dig idag iallafall.

Vi hors snart igen, mina vanner. Hoppas alla mar val.

Sofia

Mina sista kliv på svensk mark

2010-12-06T19:40:00.000+01:00

Nu är det bara minuter kvar tills det är dags att sätta sig på bussen mot Arlanda. Jag har svårt att identifiera mig med vad jag egentligen har för känslor just nu vilket leder till att jag heller inte försöker ge mig in på att förklara dem. Jag vet bara att där jag tappar å, ä och ö, där finner jag ro. Där solen skiner, skiner jag med den. Där jag kan omfamna värmen kan jag släppa stressen och ångesten. Och där mina vänner finns är jag lycklig. Jag har turen att få ha med mig fyra av mina vänner på resan, men jag önskar att jag kunde ta med dem allihop. Ta hand om Sverige åt mig när jag är borta, njut av vad som verkar kunna bli en fantastisk vinter och uppdatera mig gärna och ofta om vad som händer här när jag är i fjärran så ska jag se till att försöka göra detsamma. Glöm inte att njuta av livet när ni ändå ska leva mitt i det. Vi hörs och ses, kära Sverige.

Sofia

Nyinflyttad

2010-12-06T18:53:00.001+01:00

Jag har precis flyttat in i en ryggsäck. Mitt liv kommer de närmaste månaderna få plats i 70 liter och 17 kilo, ganska imponerande med tanke på att jag tyckte att mitt lilla rum jag bott i den senaste tiden på ca 9kvm varit lite. Det är väldigt många liter och kilon om man jämför. Det är tur att jag har gått ner några kilon själv nu, annars hade jag ju behövt bära på ungefär hälften till. När jag kommer hem hoppas jag att andra hälften är borta också, utan väskan inräknad. Nu har stressen släppt och jag andas lugnt igen, jag ska äta lite och känna mig lite för i mitt nya snigelliv med huset på ryggen. Välkommen hem till mig!

Sofia

Gränsen

2010-12-06T14:56:00.000+01:00

Mamma och pappa, jag lovar att ni ska slippa se mig såhär någonstans på nätet:

Sofia

&amp;nbsp;
&amp;amp;lt;a href="http://video.se.msn.com/?mkt=sv-se&amp;amp;amp;vid=c1fe93b4-8ec8-4523-a4b2-afccd5af5c62&amp;amp;amp;from=sv-se&amp;amp;amp;fg=dest" target="_new" title="What&amp;amp;amp;#39;s This Girl On?"&amp;amp;gt;Videoklipp: What&amp;amp;amp;#39;s This Girl On?&amp;amp;lt;/a&amp;amp;gt;

En sista dag i kylan

2010-12-05T21:29:00.000+01:00

Dagen har spenderats i panik. Jag har varit överenergisk hela dagen och haft kortslutning i hjärnkontoret mest hela tiden. Så fort jag har satt mig ner så har jag gäspat och blivit helt sjukt trött. Med andra ord är jag just nu sjukt trött.Väskan är så gott som färdigpackad och det var en kamp mellan vilja och utrymme, men viljan övervinner det mesta och denna gång var inget undantag. Jag tror inte jag förstår att när jag lämnar Karlskoga imorn är det på obestämd tid. Jag vet inte när jag får träffa mina underbara vänner nästa gång eller när mitt duntäcke får smeka mina ben igen. Det är tur att skype finns. Och det är tur att jag finns, annars hade jag missat allt detta.

White sand beach - Khao Lak

Sofia

The Strokes

2010-12-05T18:49:00.001+01:00

"Alone we stand, together we fall apart.
Yeah, I think I'll be all right"

I ain't waistin' no more time
~The Strokes~

Sofia

Packar och smeker snön

2010-12-05T11:57:00.000+01:00

Idag är det sista dygnet jag spenderar i Karlskoga, imorgon tar vi bussen till Arlanda för att invänta flyget mot framtiden tidigt på tisdag morgon. Jag har fullt upp med att försöka lista ut hur man egentligen får plats med hela sitt liv i en ryggsäck, samtidigt som jag undrar varför man har så mycket saker när man faktiskt kan leva på ett innehåll inom ramarna av en ryggsäck. Vilka sjuka konsumtionsbehov vi har i den här världen. När jag kommer hem ska jag genast åka till förrådet där jag packat undan en massa kläder och saker som jag så tvunget behövde spara när jag flyttade från min lägenhet och skänka iväg grejerna. Jag behöver dom inte, men det finns dom som gör. Det är ju synd att jag skulle inse det nu bara, när jag inte har någon tid kvar till något annat än att röja undan här hemma. Jag har egentligen inte tid att sitta här och skriva, men jag valde att pausa en sväng.

Inatt gick jag och Sofie hem från krogen och gjorde snöänglar, gick ner i brygga och kastade snö som om det vore våran sista. Det var det ju näst intill också. Det är lite mysigt med snö när minusgraderna är färre. Nu är jag glad att jag fick lite vinter ändå.

Sofia

Mina sista sista sju timmar

2010-12-03T23:38:00.000+01:00

Idag var det sista dagen på arbetet för mina medföljande arbetskamrater. Det kändes sådär att se dem gå iväg med stjärnor i ögonen och leenden större än i tandkrämsreklamer. Alla övriga kollegor har under dagen frågat mig "gör du också sista dagen idag som de andra?". Det har tagit emot lika mycket varje gång att behöva bruka ett nekande svar istället för ett rungande jakande. Jag är inte så säker på att jag kommer bry mig så mycket om det imorgon vid den här tiden, men just nu känns det tungt att veta att jag måste ställa klockan imorgon för jobb. Jag har sju timmars arbete kvar på Ica, för den här gången. Klockan 14.30 imorgon är jag officiellt självmant arbetslös och har bara mina egna fötter att sätta framför varandra för att ta mig framåt på. Det är en obeskrivligt härlig känsla att veta att vad som helst kan hända och att det händer just mig. Nu ställer jag klockan för sista gången för att gå upp i ottan till jobbet som kassörska på Ica. Kanske kommer jag sitta där igen någon gång, men det kommer garanterat inte ske det här året. God natt.

Sofia

Min sommar kan börja nu

2010-12-03T00:13:00.000+01:00

Jag har sett snön falla i dagar utan vila och sett fötter märka sin bestämda plats på marken. Jag har burit allt för lite kläder under en allt för kylig vardag och jag har vandrat i mörkret utan att synas. Jag har gått i snöstorm i motvind och låtit tårarna fångas upp av mina frusna läppar och jag har pulsat i drivor och backar. Jag har njutit av luften men också kvävts av kylan. Vintern har funnit mig och nu vill jag fly. Min sommar kan börja nu.

Sofia

Dags att börja packa

2010-12-02T21:20:00.000+01:00

Idag har jag smått börjat packa för att få mer koll på vad jag egentligen missat och kanske framför allt vart jag har alla mina grejer. Det var också nödvändigt för min framkomlighet i rummet eftersom det tidigare låg påsar precis överallt på golvet. Det är skönt att börja få lite ordning på saker och ting, kanske framför allt för mitt hjärtas skull. Det börjar sakta men säkert banka lite för hårt vid vissa tillfällen nu. Förväntan och glädje blandas med stress, ångest, och dåligt samvete då jag missar ännu en jul tillsammans med min släkt. Jag hoppas de gillar min julklapp i år också, jag har gjort mitt bästa. Förra året spelade jag in lite låtar på en dvd och sjöng för dem eftersom det är en tradition på julafton annars. På så sätt försökte jag fylla min roll trots min frånvaro. I år blir det ingen sång, inte från mitt håll iallafall. Mer om det när julafton passerat så jag inte avslöjar överraskningen.

Dåså, åter till packningen. Nedan kan man se lite vad jag ska försöka pressa ner i min gigantiska ryggsäck på måndag. Jag vet egentligen inte hur jag ska få till det, det är så mycket solskydd, hårvård, smink och hygienprodukter att jag blir alldeles matt. Hur ska allt få plats och hur ska jag lyckas packa under 20 kg? Hur gjorde jag förra året? Det viktigaste är iallafall min necessär med idomin, resorb, nässpray och immodium +, kamera, samt bikini och badtofflor. Sen löser sig resten.

Kanske det viktigaste av allt, mitt knark

Har köpt mig lite böcker, till mammas förvåning


Skrev mitt första inlägg i min blivande bästis, dagboken

Packning

Sofia

Lars Winnerbäck

2010-12-01T22:35:00.000+01:00

"Hon vandrar längs krokiga vägar
hon själv trampat opp.
Hon är orörd av lagar och regler,
av sommar och vinter"

Hon kommer från främmande vidder.
~Lars Winnerbäck~

Sofia

12 timmar bort till värmen

2010-12-01T21:26:00.000+01:00

Idag, när jag frös med linne, fleecetröja, tjocktröja och vantar inomhus, slog det mig att det kommer bli ett sällsynt fall för mig denna vinter. Det slog mig dessutom att jag kommer färdas ungefär 800 mil neråt och 60 grader celsius uppåt inom loppet av ett dygn. Ganska häftigt att veta att man på en dag kan komma ifrån denna bitande kyla om man så vill. Med tanke på hur många som gnuggat in kylan i ansiktet på mig med sitt tjat idag så gissar jag att jag inte är ensam om att längta mig bort lite. Det bästa av allt är dock att min längtan kommer gå i uppfyllelse. Jag hoppas din också gör det.

Sofia

Divers license

2010-11-30T19:04:00.000+01:00

Nu är det bestämt att det ska tas dykcertifikat i Thailand. Det är bara att hoppas att vi fullföljer detta projekt också, men det är något jag velat länge och nu äntligen har jag någon som vill ta det med mig, så då tänker jag passa på. Förhoppningsvis kommer vi ta det på Phi phi eftersom det är det enda ställe vi vet om att vi kommer vistas på under en lite längre period. Vid den här tiden nästa vecka kommer vi sitta spända och förväntansfulla i luften någonstans mellan Berlin och Phuket. De sista nödvändig- och onödigheterna är inhandlade nu, så det som återstår nu är egentligen fyra dagars jobb och en himla massa timmar tills det är dags för avresa. Det blir inte bättre än såhär.

Gora Inn - Kuta - Bali

Sofia

Nu är nästa projekt i rullning

2010-11-28T15:22:00.000+01:00

Idag har jag investerat i en festivalbiljett till Putte i parken. Det kostar bara 895kr nu i dagarna så det kan vara välinvesterade kronor med tanke på att priset kommer höjas betydligt ju närmare sommaren kommer. Jag tror dessutom det är skönt att slippa den kostnaden när man kommer hem med endast sand i fickorna. Ett minus är dock att det inte är några artister släppta till festivalen än, vilket gör att dragplåstret till festivalen just nu är lika med noll. Det enda som lockar är det låga priset. Men jag tvivlar inte på att det kommer bli grymt. Dessutom är datumet flyttat till början av juli vilket bara det är en vinst i sig.


Putte i parken 2010

Sofia

Bob Dylan

2010-11-25T23:34:00.001+01:00

"When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm travellin' on"

Don't think twice, it's all right
~Bob Dylan~

Sofia

Eldorado

2010-11-25T22:31:00.000+01:00

När jag hade en stund över på jobbet idag lade jag märke till en film som hette "El Dorado". Jag kopplade snabbt ihop detta med märket Eldorado, det där budgetmärket man kan handla på t.ex Willys eller Hemköp, du vet? Jag har aldrig reflekterat över att Eldorado egentligen betyder någonting, men eftersom namnet på filmen rimligtvis inte kom ifrån detta budgetmärke så borde det ju betyda någonting. Mycket riktigt fann jag efter lite googlande och spanska översättningar att el dorado faktiskt betyder "den förgyllde". Helt plötsligt drabbades jag av sinnesförvirring mitt i denna dubbelmoral, hur kan ett budgetmärke som specialiserar sig på lägre kvalitet välja att kalla sig "den förgyllde"? Det borde nästan gå att stämma på något sätt.

Sofia

How does it feel?

2010-11-24T21:25:00.000+01:00

Idag när jag satt morgontrött och kylig i kassan kom en kund och frågade "hur känns det nu o sitta här när dina kollegor ligger på en strand i Thailand och göttar sig?"
- Du, det gör mig faktiskt absolut ingenting, för snart ligger jag där själv på obestämd tid.
"Eeeh, jahopp..."

Slut på diskussionen.

White sand beach - Khao Lak

Sofia

Frukt-ansvärt

2010-11-23T22:18:00.000+01:00

Nu är jag riktigt sugen på god och frisk frukt. Bananer och torra apelsiner har jag definitivt fått nog av. Detta smörgåsbord av smarriga färska frukter är något jag längtar efter och kommer ha tillgång till om två veckor. Visst går de att köpa på Ica här men det är aldrig samma sak att köpa importerad småfrukt som att äta den på plats.

Rambutan

Mangosteen

Fruktstånd efter en krokig väg i Bali

Khao Lak. Feb -10

Sofia

Belle & Sebastian

2010-11-21T20:55:00.000+01:00

"Let me step out of my shell. I'm wrapped in 
sheets of milky winter disorder. Let me feel 
the air again, the talk of friends.
The mind of someone, my equal."

"I want the world to stop, give me the morning."

Belle & Sebastian