Roliga timman

Nar man ar ute och reser har man inte alltid fullt upp. Ibland ligger man och laser, tittar pa tv och ar allmant uttrakad. Ibland blir man rastlos och da galler det att agera snabbt. Lisa och jag drabbades av varsina adrenalinkickar pa grund av orelevanta anledningar haromdagen och det mynnade ut i nagot man skulle kunna jamfora med en blandning av gymnastiken och roliga timman i skolan. Jag stod pa huvudet for forsta gangen pa flera ar och for Lisa gallde detsamma med bryggan. Sahar kan det se ut nar man har en kamera (Lisas systemkamera) och ar uttrakad pa sitt hotellrum i Kambodja:

1. Benen vilar sakert pa armarna innan uppstigning

2. Benen lattar fran armarna

3. Vasten halkar ner i tyngdlagens namn vilket betyder att jag ar pa ratt vag

4. Magen borjar vibrera

5. Uppe!

6. En sekund senare ramlade jag

Vi testade aven lite breakdance-moves

Bryggan ar min favorit

Lisa pallrar sig upp i bryggan aven hon

Hon avslutar graciost pa tarna

Valdigt graciost aven har far hon till det.
Jag ar mer som tomten och hon som tingeling, men det gor inget.

Sofia

Malaysia

Dagarna springer ifran oss i Asien och pengarna likasa. Vi hittar standigt nya godbitar och kommer pa hur mycket vi vill gora nar det redan ar for sent. Det ar dock viktigt att komma ihag hur mycket vi faktiskt har gjort och inte bara tanka pa vad vi missat. Det vi missat har vi egentligen bara en bra anledning att aka tillbaka till. Som Kambodja, Kambodja vill jag utforska. Jag vill lyfta pa varenda sten, lukta pa varenda khmer, dricka varenda olsort, ata varenda kottstycke, fota varenda tempel, jaga varenda ratta, dricksa varenda kotte och fa sa mycket sand under tarna att jag standigt gar och svar. Just nu har vi daligt med sand under fotterna. Vi har gatt tillbaka till varan ursprungsbleka nordenhy och langtar efter att fa sola. Eftersom vi befunnit oss i storstader har det inte funnits tillgang till strander for oss, sa vi hungrar efter solen. Dock skulle jag inte vilja byta ut nagon strandtid mot nagonting har, dels for att jag vill se sa mycket som mojligt och dels for att jag vet om att jag blir rastlos och uttrakad efter fem minuter pa stranden.

Nu har vi alltsa lamnat Kambodja och flugit in pa Malaysisk mark. Att lamna Kambodja ar trakigt, men det ar anda skont nar man vet att varje ny stampel i passet kommer lamna tusentals nya i hjarnan och hjartat. Det ar som om jag tatuerar hjarnan och hjartat hela tiden, som om hela min kropp skulle vara fylld med black. Vissa tatueringar gloms bort emellanat, men de finns alltid dar, det galler bara att leta upp dem. Ibland nar jag vill leta upp nagon liten initial jag tatuerat in som jag inte hittar, da tittar jag pa min kamera och sa minns jag allt. Jag ar lycklig.

Angkor, olen man dricker i Kambodja

En supermysig restaurang precis vid floden.

Sjukt god tenderloinstek med Angkor, saklart.
Jag jobbar hart for att bli olare, det kanns livsnodvandigt nar man ar backpacker.

Nar solen haller pa att ga ner gar barnen fortfarande i skolan,
och dar gar inte solen ner vid lunchtid som hemma. Har ar klockan strax innan sex.

De har sjukt vackra byggnader i Kambodja.

♥ Tanker pa dig pappa

Sofia 

Phnom Penh

Vi ar overrens. Vi skulle definitivt ha stannat i Kambodja langre an i fyra dagar, jag diggar stallet! Eftersom vi bara haft nagra dagar pa oss har sa hinner vi inte aka ut pa nagra langre utflykter, vilket ar synd eftersom vi alla fatt sadan mersmak av landet att det faktiskt kanns som en forlust att aka harifran i overmorgon. 

I Kambodja kor de aerobics utomhus i jeans. Hela familjen delar moppe och tittar pa.

Fruktstand pa russian market

Mycket tuk-tuk blir det

Far man inte plats i bilen sa tar man taket

Langst upp i ett kopcentrum hittade vi en inlines-hall.

En rullande sushibuffe

Pa gatan spelar de aven badminton, helst i finkladerna.

Igar var vi ju som tidigare namnt och besokte Kambodjas killing fields dar det dodats ca 3 miljoner manniskor under Pol Pots regim. Vi besokte aven tortyrkammarna och hogkvarteret S.21 som ar en gammal skola omgjord till ett fangelse. Dar fick man lasa om bade en och flera tragiska historier om denna forfarliga tid. Det var otroligt kanslosamt och konstiga vibbar overallt i alla dessa rum och pa falten. 

Kranium av avlidna offer

En massgrav

Tortyrkammare/gammalt klassrum

Pa denna stang hangde de upp manniskor under forhor och doppade ner dem i syra for att de skulle prata

En dubbelcell/gammalt klassrum

Kvallen agnade vi at varandra och alkoholen som utlovat och det blev en mycket trevlig kvall faktiskt. Dessvarre dog min kamera ganska snabbt under kvallen sa jag fick inte med sa mycket roliga bevis fran varan lyckade afton. Battre lycka nasta gang.

Lisa och Natta jobbar fram ratta kanslan

Jag tycker bara de ar faniga och lipar

En passionfruit mojito och allt kanns okej

Sofia

Lets have some fun, this beat is sick

Hela dagen har gatt i moll eftersom vi varit och besokt massgravar, tortyrkammare och de sk. killingfields idag i Kambodja. Det var rorande och ganska starkt, men det gor dig inte direkt munter. Darfor har vi valt att sluta den har kvallen pa ett bra satt, dvs med varandra, lite alkohol och Kambodjas uteliv. Aterkommer med resultatet om bade killingfields och kvallens galej. Sahar piffiga har jag och Lisa gjort oss, nu vantar vi pa att de andra tva somntutorna ska gora oss sallskap. Trevlig lordag, allesammans!

Sofia

Nar det ar bilder som lockar skriver jag

Jag vet att det egentligen spelar en mindre roll i vilken ordning jag faktiskt satter bokstaverna efter varandra i meningarna jag skriver ner har, eftersom det bara ar bilderna som intresserar. Darfor ber jag bildjagarna titta at sidan ett tag och aterkomma en annan dag for narmare spionering. Eftersom jag ar dalig pa att skriva dagbok med black pa grund av en massa olika, daliga, anledningar sa maste jag anvanda mig av nagon annan form av skrivterapi, valkommen!

Det ar inte alltid guld och grona skogar nar man ar ute pa resande fot, och trots att jag jobbar pa varldens storsta samlingsplats for skitsnack, Ica, sa traffar man sa mycket oarligt, girigt och genuint daligt folk nar man lever i sin ryggsack. Oftast pratar vi tjejer om hur tur vi faktiskt har haft pa resan nar det varit nara att diverse olyckor eller missoden skett, och i vissa fall faktiskt har skett. Jag ar givetvis overlycklig over att vi fortfarande ar helskinnade och relativt oberorda av det som skett omkring oss, men jag kan inte hjalpa att kanna vemod anda.

Bara for att vi har haft tur betyder ju inte det att det inte sker, det betyder bara att det drabbar nagon annan, och det gor mig valdigt illa till mods. Att manniskor kan vara sa oarliga, giriga och framfor allt omanskliga ar for mig ett mysterium och jag ar inte glad for att jag inte drabbas, utan jag ar ledsen och uppgiven over att det faktiskt ska behova ske. Jag tanker inte pa nagot specifikt fall just nu, eftersom vi fatt prov pa mycket girighet, ondska och bedragerier pa vagen under resan som egentligen inte paverkat mig markbart under vagen, men igar rann min bagare over.

Varan sista dag i Vietnam gick vi matta och belatna pa trottoaren pa vag hem fran sushibaren vi tidigare valdfort oss pa med varan aptit. Plotsligt kor en moped upp pa trottoaren och rycker at sig min vaska som jag hade hangandes pa armen. Mopeden gasar ivag och som tur ar hinner jag reagera innan de lyckats sno at sig vaskan helt och hinner darfor rycka tillbaka den. De forsvinner snabbare an vinden. Pa nagra sekunder hann jag bli av med allt jag agde av varde och samtidigt fa tillbaka det. Jag fick en tankestallare som jag dragits med anda sedan det hande. Till raga pa allt traffade vi en kvinna pa flygplatsen idag som hade fatt sin vaska uppskuren i Vietnam. 

Jag alskar verkligen livet som jag lever det nu, men jag hatar att det ska finnas sa mycket ondska och girighet i varlden. Jag tror helhjartat pa att om alla manniskor var arliga och odmjuka, skulle det losa fattighet, krig och osamja battre an det kriminella system vi anvander oss av idag. Jag hoppas det iallafall.

Sofia

Att sammanfatta en manad i skrivande form

Jag vill forsoka mig pa att sammanfatta den har resan som hittils varit en av de basta upplevelserna i mitt liv, tillsammans med nagra av de basta manniskorna jag har runtomkring mig. Jag vill inte pasta att det kommer ge en rattvis bild av hur jag egentligen kanner eftersom vi alla vet att det allt som oftast ar omojligt att satta ord pa kanslor som ar sa starka att endast hjartslagen kan urskilja dem. Men jag gor ett forsok.

Vi var fyra nyfikna brudar som borjade resan ifran Karlskoga en mandagkvall och hade sa manga forvantningar och forhoppningar att vi hade svart att bade sitta still och slappna av. Varje lugn stund blev vi rastlosa, och med en resa pa over 30 timmar framfor oss innan forsta delmalet blev det mycket dotid. En harlig present kom vandrande till oss pa flygplatsen i Berlin, namligen varan femte medbrottsling Hanna. Vi kramades om varmt och blev otroligt glada over att fa se henne, hon hade varit valdigt saknad sedan vi sag henne sist.

Pa flygplanet till Thailand

Nagra flyg och bussar senare anlande vi slutligen till Patong i ett stralande solsken. Snabbt slangde vi av oss vaskorna och svidade om till vara bikinis och tog oss ner till stranden. Den var precis som vi mindes, fast anda lite battre, pa nagot satt. Vi hade raknat med att stanna i Patong i max fyra dagar, men efter flera dagars daligt vader och daliga vaderrapporter fran ovriga delar av Thailand valde vi att stanna i Patong tills det var dags att ta oss vidare till Phi phi. Ingen av oss hade val trott att Patong skulle vaxa sig in i vara hjartan sa starkt som det faktiskt gjorde. Helt plotsligt hade vi varit och festat i djungeln, akt till vattenfall, rehabiliteringscenter for gibbonapor, tagit dagliga promenader/springturer pa stranden, badat, last bocker, atit glass, spelat strandtennis, atit fantastisk mat, spelat kort, umgatts med varandra och njutit av varenda sekund av det. Alla daliga minnen vi hade fran ett tidigare Patong hade ersatts med nya ljuvliga minnen som vi motvilligt skulle skiljas ifran.

Lycka pa Patong beach

Mer lycka

Djungelparty

Dagliga tuppluren

Chokladfondue med glass

Som tur ar visste vi vad som vantade. Phi phi. Anda sedan jag var pa Phi phi forsta gangen 2008 har det varit ett av mina favoritstallen pa jorden. Jag vet inte vad det ar som gor det, men nar man kommer till Phi phi blir man helt plotsligt fri. Det finns ingen trafik, inga masten och ingen stress. Om man nu mot formodan skulle bli stressad sa finns dar det perfekta stallet att varva ner pa, viewpointen. Det ar en 350 branta trappsteg njutbar smarta att ta sig upp for, for att sedan lata suget i benen stracka sig upp for en backe och sedan slappa allt uppe i himmelriket, dar man faktiskt hamnar efter allt flasande. Dar uppe kan nog vem som helst hitta lugnet, utan undantag.
Phi phi har ju som bekant ocksa varldens godaste mat, som jag agnat ett inlagg at tidigare. Pa restaurangen Papaya kan man fa uppleva smaker som man hoppas att ingen nagonsin ska fa missa. Det ar thaimatens thaimat, smakernas smak och frestelsernas frestelse.
Kvallsutbudet pa Phi phi ar ocksa i toppklass. Har finns allt for alla. Barer med fantastiska eldshower och underbar personal, klubbar med livemusik, thaiboxning eller bara dansmusik, sportbarer och klubbar direkt pa stranden. Nar man sedan jobbat hart pa diverse dansgolv eller njutit glatt av stamningen pa barerna sa finns det helt fantastisk nattmat precis overallt. Alltifran pannkakor och baguetter till varrullar och kycklingspett.
Nar man sedan somnat matt och belaten och vaknat igen pa morgonen sa ar det med varme i brostet man kliver ner pa den kritvita stranden eller ner i poolen med utsikt over hela Tonsai beach. Det markligaste med Phi phi ar dock att man kan kanna sig nojd med sin vistelse och nastan langta lite darifran for en stund, men sa fort man satter sig pa farjan darifran sa vill man tillbaka. Vi pratar ofta och lange om hur vi vill tillbaka till Phi phi igen innan vi aker hem igen och hur vi skulle vilja bo dar ett tag bara for att hitta lugnet. Tank vad en liten o kan gora med en manniska.

Forsta maltiden pa Papaya

Hanna och Natta

Buckets blev det nagra styckna

Min favorittjej pa Phi phi

Vin pa Carpe Diem, kanske Phi phis skonaste bar

Jag har last ut 4 bocker pa resan, har ar en favorit

Mitt fina armband som jag fick i julklapp

En lugnande stund pa viewpoint

Hanna pa segelturen

Jag pa nyarsafton

Nyarsafton firade vi in med bubbel

Lisa och jag pa Maya bay

Jag och Hanna

Efter Phi phi tog vi en avstickare tillbaka till Patong for att boka biljetten till Vietnam, dar vi nu befinner oss. Vi forlorade dock Hanna pa vagen, da hon atervande hem till Sverige igen nar vi akte till Vietnam.
Vi bestamde oss ganska snabbt nar vi kommit fram till mopedernas stad Ho chi minh city att vi skulle slappa lite pa bugdeten har och bara gora det som foll oss in. Mycket riktigt ar det precis sa det har gatt till. Var forsta kvall har firade vi med en treratters och ett helror, och aven om det var mycket billigt i svenska matt matt, sa var det lite dyrare an var budget egentligen klarar av. Detsamma galler vart hotell som vi bor pa. Men som sagt, granserna har ar valdigt diffusa.
Vi bestamde oss aven for att vistelsen har i Vietnam skulle bli en aventyrets vecka. Darfor bokade vi snabbt resan till Mekong-deltat som var en helt otrolig dag dar vi alla blev helt och hallet extatiska. Vi fick bland annat ata en massa ny mat, se ormar, dricka ormvin, sno honung direkt fran bifabriken och dricka en himla massa te.
Efter Mekongdagen kande vi att vi var redo for nasta aventyr pa en gang och bokade darmed en ny resa till Mui Ne. En tredagarstripp som skulle innehalla en massa sand och mat, som vi forstod det. Mycket riktigt var det precis vad som skedde, men inte alls pa det satt vi frovantat oss. Sanddynorna var hundra ganger storre, maktigare och mer slaende och maten var mer spannande an nagon trodde fanns i Vietnam.
Tillbaka till Ho chi minh city och med bara nagra fa dagar kvar i Vietnam bokade vi varat sista aventyr, Cuchitunnlarna. Dessa tunnlar gjorde ett stort intryck pa mig. Nar jag krop i de dar tunnlarna var det latt att fantisera, men svart att forestalla sig, om hur det faktiskt var under Vietnamkriget. Numera ar dessa tunnlar anpassade efter turisterna genom att de dagligen gar igenom tunnlarna for att se till att inga ormar, skorpioner eller andra farliga djur befinner sig i dem. Under krigets tid var det ingen som hade tid att rensa tunnlar pa ackliga djur for de kinkiga. Dessutom hade de uniform och vapen med sig hela tiden, vi turister gar runt i svala klader och en kamera som utrustning i de syrefattiga, stekheta tunnlarna. En mycket imponerande och spannande dag, aven det.

Sofie och Lisa over Mekong-deltat

Natta sover som en prinsessa i bussen

Havet och Lisa i Mui ne

Steker i oknen

Aker pulka ner for okenbacken

Lisa och Natta vid Cuchitunnlarna

Treratters pa favoritrestaurangen

Drygt en manad har gatt sedan vi satte foten pa asiatisk mark och vi har varit med om valdigt mycket oforglomliga handelser och historier. Men aven om vi har fyllt hela kvoten med upplevelser for denna resa, sa ar det en sak jag vardesatter mest med den har resan, mina alskade reskamrater. Utan dem hade inte den har resan kunnat genomforts med sadan gladje, samhorighet eller inlevelse som den faktiskt gjort. Det har inte gatt en dag utan att vi skrattat med varandra tills vi kiknat och det finns ingenting vi inte kan prata om, aven om det mest handlar om mat, bajs och Phi phi. Aven om vi trottnar pa varandra emellanat gar det over pa en sekund eller efter lite mat, och sedan skrattar vi sa att vi kiknar igen. Vi turas om att klanta oss och spotta ur oss minnesvarda kommentarer och citat och vi hittar pa en massa busiga historier eller upptag att genomfora ute pa faltet. Tack vare dessa tjejer kan jag aka hem imorgon och kanna mig helt och hallet tillfredsstalld med resan, och mer dartill. Tack sa mycket, mina hjartan, ni har gjort den har resan till nagot av det finaste jag har.

Brudarna pa Papaya

Gruppbild med Calle i bakgrunden

Gruppbild fran Rolling stoned bar

Champagne pa nyarsafton

Maya bay

Pressande pa Patong beach

Sofia