Adjö Koh Tao, vi ses igen

Det är med vemod vi lämnar Koh Tao i morgon bitti, men även med längtan vi anländer till Koh Samui, eftersom vi vet vad som komma skall. Det kommer bli festivalyra och en massa glädje, mango, strandtennis och ett stort knytkalas i nya kontakter. Veckan på Koh Tao har misstagits för ett par timmar då tiden bokstavligen flugit ifrån oss här. Koh Tao är en trevlig ö med mycket trevliga restauranger, barer, människor, dykare och hundar. Ikväll blir det förmodligen standardproceduren och köpa lite mat till någon hungrig hund och skrika på Natta när hon spolar för länge i kranen på toaletten. Det är vattenbrist på Koh Tao men glädjetanken är överfull. Jag hoppas vi ses snart igen, Koh Tao.

Smygfotade natta från vår balkong när hon nätverkar

Helt okej att bruncha på stranden

Som sagt, glädjetanken är överfull

Igår gjorde vi världens godaste fläskfilémat i djungeln hos Cassandra

Vattenmys

Veckans största skräckis, jag brände mig på en varm tomat på hakan.

På båtturen hem efter att vi tagit vårt dykcert.

Sofia

License to dive

När tre av våra gängmedlemmar har roat sig med buckets, eldshower och minnesluckor har vi andra roat oss med att plugga och druckit pepsi. När de berusade damerna kommit hem på morgonen har vi med pepsimage klivit upp. Efter tre fruktansvärda mornar som mynnat ut i tre fantastiska dagar har vi äntligen fått vad vi hela tiden strävat efter, dykarcertifikat!

Vi som numera kan utöka vårat CV är jag, Natta och Ida. Grattis till oss!

Sofia

Det här är kon

Fick höra en trevlig liten uppsats här via Nattis systers blogg som är värd att föra vidare. Herregud vad härligt att få ett gott skratt på morgonen! Det är ju inte direkt skrattbrist på ön, men jag siktar på ett långt och lyckligt liv och inmudigar mer än gärna roliga anekdoter, historier och, som i detta fall, uppsatser.

Sofia

Den långa vägen till Koh Tao

Alla vi sex tjejer som reser och trivs med varandras sällskap har varit helt överrens om att Phi phi varit underbart och att ingen egentligen ville lämna ön. Dock har vi nu gjort det av både en och annan anledning och flertalet av oss har bestämt oss för att vi kommer åka tillbaka dit snart igen. Jag vet, det är helt sjukt, jag vet inte vad ön gör med mig, jag vill bara tillbaka hela tiden. Och resan till Koh Tao gjorde inte ångesten bättre, direkt.

Det började med en lång bilfärd ifrån Krabi i en minibuss med i princip obefintlig AC, vilket bidrog till att vi satt 12 inträngda och svettiga människor av blandade nationaliteter och kippade efter andan i fem timmar på väg till Suratthani. Väl framme skulle vi invänta "en stor nattfärja med sängplatser" som skulle ta oss till Koh Tao under en sex timmars lång båttur. Det visade sig att färjan var ett blått litet lastningsfartyg och att sängarna bestod av ett betonggolv med plastiga trasmattor som madrasser. Med andra ord, inga sängar alls. Väl på båten tog vi plats och inväntade avgången som skulle ske ca 2h efter vi klivit på båten. Vi kunde glömma de där platserna, vill jag lova. Efter hand kom det bara fler och fler människor som skulle med båten och det slutade med att vi fick sitta upp eller mer eller mindre lappa varandra om vi skulle ligga ner.
Toalett var ingenting att tala om, så den som blev kissnödig, alltså jag, fick se till att hålla sig dessa sex timmar som återstod av resan. Dessvärrre tog resan nästan åtta timmar. Gissa om jag var munter när vi kom i hamn som ett stort lass packade flyktingar. Kissa fick jag iallafall göra i sista sekund och flyktinglivet fortsatte. Våran skjuts vi skulle få till hotellet fick vi på flaket på bilen samtidigt som vi fick hålla i både packning och oss själva. Vi trodde väl aldrig att vi skulle hamna på något så fint ställe som vi faktiskt gjorde.

Väl framme på hotellet kan vi inte vara mer än nöjda. Detta land är uppbyggt på kontraster.Vi bor i ett baotarum med balkong som sträcker sig runt hela rummet. Allt är jättefräscht, vädret är kanon och våra utflykter ännu bättre. Utflykterna tänker jag däremot inte berätta om riktigt än, det får bli en cliffhanger. På återseende!

Myser in mig på jättefärjan

En av de rymligare stunderna

Så här glad blir man av trängsel, kyla och utan sömn.



Vårt nya hem



Hemmet från ett annat håll

Efter tre sekunder sov vi allihopa som följd av 16 h resande och ingen sömn

Vi hade mysig alla hjärtans dag-middag igår när de andra tjejerna roade sig

Men vi kan ha kul även med Cola och vatten.

Sofia

Man kan kalla det livet

Tack vare Nattis så har vi numera en dator att slåss om och svenska bokstäver att färdigställa alla meningar med. De senaste dagarna har varit mycket händelserika för ett liv utan krav. Ida har kommit hit för att stanna, vi har lärt oss en ny sport och vi har välkomnat halva Karlskoga som en efter en trampat in på våran lilla paradisö. Och fler lär det bli. Men på lördag åker vi vidare mot Koh Tao där ingen av oss varit, så det ska bli intressant vad den ön har att bjuda på. Dessutom är en tjej som vi reste med en sväng förra året där, så det ska bli mysigt att få krama lite på henne och se vad livet gjort med henne det senaste året. Nu tänkte jag mest bara redovisa i bildlig form hur vi har det, man får avgöra själv om man gillar det eller ej.

Lisa gör sjömansbröst på Nattis

Helt okej gosigt vid poolen

Det är kattungar precis överallt på Phi phi, till och med jag gillar dem.

Upp mot viewpoint

Ner för viewpoint

Eldshow

Vår nya favoritsport, ölfrisbee. Jag är skitdålig.

Gruppbild

Sofia

Att festa eller att festas med

Nar man kommer till Phi phi dras man med av all varldens popmusik som strommar ut ur varje bars hogtalare. Flyers utlovar gratis buckets som man aldrig utnyttjar, belysningen dampas i solens takt och lamporna fargas bla, grona, roda och gula med den. Var man har sin favoritol som blandas med sott sallskap och salta kinder. Sitter man still har man somnat och har man somnat sa drommer man om att fa vakna. Festerna pa Phi phi ar slaende och livet likasa.

Skrall att jag ska leka med alla barn

Sofia

Ater i Asien

Efter en snabb vecka i Australien har vi nu akt tillbaka till allas varan favorito Phi phi for att vadra Nattis lite och visa henne Thailand. Biljett tillbaka till Australien ar bokad och den forsta mars ar det tankt att vi ska vara tillbaka dar igen och jobba.

I Fremantle, dar vi bodde i Australien hade vi som sagt varldens mysigaste hus att bo i. Vi utnyttjade grasmattan ganska flitigt till att sola pa nar vadret tillat, da det var valdigt blasigt och lite smakallt pa stranden nar vi var dar. Vi hade en del utekvallar och traffade lite trevligt folk, men det basta av allt var nog vara grillkvallar. Ni ska bara veta vilken god mat vi lagat under Aussieveckan, och all mat vi saknat hemifran sag vi till att ata sa att vi kan sta ut ett tag till har nere.

Nu ar vi ju iallafall tillbaka till varldens godaste mat och varldens finaste viewpoint igen. Faktum ar att vi ska ga och klattra upp dar nu nar jag ar fardig har. Sedan far vi se vad som hander ikvall, vi har inlett veckan ratt hart har maste man saga. Men vi trivs och vi alskar med livet.

Natta, starlight, prinsessan Oztbert

En liten drinkis vid varat koksbord

Dansa kan man gora i Fremantle

Stekig baksida

Succedagen

Goa brudar pa taget till Perth

Lady gaga och paradisio

Fett har, mycket smink

Rolig sten

Lisa ska oppna dorren till varat hus

Tack familjen for att vi fick bo hos er!

Sahar ser Thailand ut uppifran, bland annat

Myskvall pa Phi phi

Grillbuffe i huset

Ser det na gott ut, eller? Det blev rester kvar.

Sofia