Divers license

Nu är det bestämt att det ska tas dykcertifikat i Thailand. Det är bara att hoppas att vi fullföljer detta projekt också, men det är något jag velat länge och nu äntligen har jag någon som vill ta det med mig, så då tänker jag passa på. Förhoppningsvis kommer vi ta det på Phi phi eftersom det är det enda ställe vi vet om att vi kommer vistas på under en lite längre period. Vid den här tiden nästa vecka kommer vi sitta spända och förväntansfulla i luften någonstans mellan Berlin och Phuket. De sista nödvändig- och onödigheterna är inhandlade nu, så det som återstår nu är egentligen fyra dagars jobb och en himla massa timmar tills det är dags för avresa. Det blir inte bättre än såhär.

Gora Inn - Kuta - Bali

Sofia

Nu är nästa projekt i rullning

Idag har jag investerat i en festivalbiljett till Putte i parken. Det kostar bara 895kr nu i dagarna så det kan vara välinvesterade kronor med tanke på att priset kommer höjas betydligt ju närmare sommaren kommer. Jag tror dessutom det är skönt att slippa den kostnaden när man kommer hem med endast sand i fickorna. Ett minus är dock att det inte är några artister släppta till festivalen än, vilket gör att dragplåstret till festivalen just nu är lika med noll. Det enda som lockar är det låga priset. Men jag tvivlar inte på att det kommer bli grymt. Dessutom är datumet flyttat till början av juli vilket bara det är en vinst i sig. 

Putte i parken 2010

Sofia

Bob Dylan

"When your rooster crows at the break of dawn
Look out your window and I'll be gone
You're the reason I'm travellin' on"

Don't think twice, it's all right
~Bob Dylan~

Sofia

Eldorado

När jag hade en stund över på jobbet idag lade jag märke till en film som hette "El Dorado". Jag kopplade snabbt ihop detta med märket Eldorado, det där budgetmärket man kan handla på t.ex Willys eller Hemköp, du vet? Jag har aldrig reflekterat över att Eldorado egentligen betyder någonting, men eftersom namnet på filmen rimligtvis inte kom ifrån detta budgetmärke så borde det ju betyda någonting. Mycket riktigt fann jag efter lite googlande och spanska översättningar att el dorado faktiskt betyder "den förgyllde". Helt plötsligt drabbades jag av sinnesförvirring mitt i denna dubbelmoral, hur kan ett budgetmärke som specialiserar sig på lägre kvalitet välja att kalla sig "den förgyllde"? Det borde nästan gå att stämma på något sätt.

Sofia

How does it feel?

Idag när jag satt morgontrött och kylig i kassan kom en kund och frågade "hur känns det nu o sitta här när dina kollegor ligger på en strand i Thailand och göttar sig?"
- Du, det gör mig faktiskt absolut ingenting, för snart ligger jag där själv på obestämd tid.
"Eeeh, jahopp..."

Slut på diskussionen.

White sand beach - Khao Lak

Sofia

Frukt-ansvärt

Nu är jag riktigt sugen på god och frisk frukt. Bananer och torra apelsiner har jag definitivt fått nog av. Detta smörgåsbord av smarriga färska frukter är något jag längtar efter och kommer ha tillgång till om två veckor. Visst går de att köpa på Ica här men det är aldrig samma sak att köpa importerad småfrukt som att äta den på plats.

Rambutan

Mangosteen

Fruktstånd efter en krokig väg i Bali

Khao Lak. Feb -10

Sofia

Belle & Sebastian

"Let me step out of my shell. I'm wrapped in 
sheets of milky winter disorder. Let me feel 
the air again, the talk of friends.
The mind of someone, my equal."  

"I want the world to stop, give me the morning."

Belle & Sebastian

Ensamhet

Även om människor är min favoritsyssla så har jag vissa dagar då jag bara vill åka ut på en öde ö för mig själv. Fundera lite, skriva lite, skrika lite. Idag är en sådan dag. Min ö är nära nu men vart är min ensamhet när jag behöver den? Hur står folk ut med att bo hemma hos sina föräldrar? Vad är fördelen?

Kosteröarna sommaren -09

Sofia

16 dagar

16 dagar är det kvar tills vi är på väg söderut mot krigshärjade, manetinvaderade, vulkansprutande och tsunamiärrade regioner i världen. Som vanligt när det börjar närma sig avresa brukar dessa orosmoment komma på tal i var och varannan mening från vänner, bekanta, familj och helt okända människor som på något sätt försöker påminna oss om att vi inte alls kommer komma till himlen, utan kanske rent av till misär. Jag vet inte om det beror på genuin oro, brist på övrig kunskap om dessa regioner eller i egenskap av att försöka läka sina egna, blodigt avundsjuka sår, som alla baksidor kring resande kommer upp. Jag vill bara påpeka att vi är medvetna om riskerna och att vi inte får glömma att jag slipper lasermannen, våldtäktsmannen och dagligt nedvärderande kunder. Jag har inte varit i himlen än, men jag vet att Sverige inte är det.

Längs med strandpromenaden i Phuket

Sofia

Önsketänkande

Jag har tänkt lite på hur jag skulle vilja att min resa blir denna gång, och detta är egentligen önsketänkande, men ett realistiskt sådant. Förutom vår start i Thailand skulle jag vilja hinna kika in i Vietnam, Kambodja och Laos innan vi sätter oss mellan vingarna till Australien. Väl där vore det dumt att missa Nya Zeeland också. Verkligheten blir nog tyvärr bara att det blir ett land mellan Thailand och Australien, men vi får se, vi har ju allting öppet för förändringar, det är det som är det bästa. 18 dagar kvar tills det klarnar lite, tills vi får drömma lite i vaket tillstånd.

Sofia

Phuket

När vi landar i Phuket 8 december kommer vi stanna där i några dagar och ställa om våra hjärnor till en ny tidsperiod och för att bara komma över den blivande, värsta, solbrännan. Min förhoppning är att vi även kommer åka till Khao Phra Taeo, som är en nationalpark norr om Phuket. Förutom vattenfallet Bang Pae så finns i nationalparken ett rehabiliteringscenter för gibbonapor. Dessa apor är sådana som, återigen, blivit utnyttjade av oss människor för att tjäna pengar. De fångas upp när de är små och separeras från sin mamma. Mamman skjuts av och den lilla apan drogas dagarna i ända för att hålla sig humana och vakna. Detta betyder alltså att alla små söta apor (och andra djur också, för den delen) som går runt och håller hand med sin ägare på gator, krogar och torg och tar bilder tillsammans med turister är drogade i hundra fall av hundra. När det är mörkt ute sover i regel dessa apor, inte går runt på klubbar och stan och tar kort med människor. Det låter faktiskt ganska rimligt när man tänker efter, eller hur? De är dessutom pälsklädda djur som inte heller behöver kläder, framför allt inte i det tropiska klimat där de lever. Jag vädjar därför till alla som ser dessa stackars apor som en turistfälla någonstans: om ni väljer mellan att ta kort med apan eller ge ägaren en käftsmäll, välj då för allt i världen käftsmällen.

Här kan du läsa mer och hitta källan till bilden

 

 

 

 

 

 

 

Sofia

Elefantkärlek

Jag kan bara hoppas att jag får vara med om något sådant här bedårande när jag smeker vidderna i vinter. Elefanter är stora, imponerande och kloka djur. Jag älskar elefanter och dess dragningskrafter. Elefanter är en av de få djurarter man kan se genuin snällhet hos och på något sätt se deras känslor. Jag kanske bara får för mig att jag faktiskt kan det, men det spelar egentligen ingen roll. Det är fantastiska däggdjur som kommer dö ut snart om vi inte stoppar tjuvskyttarna och allt annat utnyttjande av dem som vi människor gör för att tjäna pengar på dem.

Sofia

Neil Young

 

"Another time or place, another civilization
Would really make this life feel so complete." 

 "I'm a dreamin' man, yes that's my problem."

~ Neil Young ~

Sofia

En verklig dröm

Om du blundar, kan du då känna lugnet från ett brus av havet, en lukt av salt och sött? Känner du hur vinden tar tag i ditt hår och leder dig ner till brynet som kysser dina fötter? Det smeker dig sedan långsamt upp längs med benet och kittlar din navel för att berätta att du lever i en dröm. Dina fingertoppar mot solen vittnar om att drömmen egentligen borde vara sann, men det är inte förrän du vågar nypa dig själv som du inser att du befinner dig precis där du borde och vill vara. Mitt i en dröm, i din verklighet.

 

 

 

Thailand - Coral Island

Sofia

20 dagar

Sofia

You shouldn't let other people get your kicks for you

Jag börjar ärligt talat tröttna på att höra gnabb av folk om hur avundsjuka de är på andra människor som gör det de vill eller, som i mitt fall, reser. "Åååh, jag är så avundsjuk, jag vill också åka!". -Ja, men gör det då. "Men det är inte så lätt för mig". -Jo, det är faktiskt precis vad det är. Lätt.
Det är människan som komplicerar allting så. Vill man göra någonting så är det bara att se till att det sker. Man kanske får göra ändringar i sin vardag och prioritera om, men det är ingen omöjlighet att slå slag i saker och ting. 

Det är många som är avundsjuka på att det händer en massa saker för andra människor men aldrig för en själv, även fast man egentligen inte ens vill leva som dem. Men istället för att lägga ner tid på att följa sina egna drömmar blir de dämpade av att sitta och följa andras. Sitt inte och var avundsjuk på en DJ som blivit stor när du egentligen vill bli läkare. Jag tycker helt enkelt att man ska följa sina egna mål och skita i om någon annan följer sina, då slipper man ångest och vinner fokus. Vill du jobba på Ica resten av livet, gör det, vill du gå ifrån Ystad till Krakow, gör det och vill du lära dig für elise på piano, för all del, go ahead. Men vad du än gör, låt aldrig din bitterhet komma ivägen för något du kan göra någonting åt. Dessutom är det aldrig för sent.

Sofia

Imponerande CV

Tänk om man hade ett CV som den här killen. Eller hans motivation och passion, för den delen. Jag läser hans cykelhistorier gapandes och imponeras av vilka magiska ställen han besökt på jorden. Den ena häftigare än den andra. Förstå om några år när han sitter med barnbarnen på sina knän och kan berätta verkliga sagor om viljor av stål och äventyr i bitande kyla och gassande sol istället för påhittade historier om guldbyxor och underlandet. En sådan stålmorfar skulle iallafall jag vilja ha. Läs igenom hans CV och bedöm själva, om inte för de fascinerande historierna så för de fantastiska bilderna. Resa är ju självklart inte för alla, men för mig var det som att läsa en hel uppslagsbok av inspiration och magi. Det stärkte min önskan om att bli resejournalist ännu mer. Det finns inget annat nu.

Bild tagen härifrån

Sofia

När helvetet kommer på besök

Idag skänker jag mina tankar till en kollega som precis mist sin älskade mormor. Ett av mina favoritcitat av Winston Churchill som lyder "If you're going through hell, keep going" passar in bra denna dag. Det citatet ger mig jättemycket styrka av att bara tänka på det. Det är ett otroligt enkelt sätt att säga "det kommer bli bättre" på utan att det låter krystat eller klyschigt. Det inger inget falskt hopp eller sätter inte upp några fasader, det är rakt, ärligt och jävligt enkelt. Jag gillar enkla budskap som inte kan feltolkas. Det är helvete nu, kära vän, men det är bara att fortsätta.

Sofia

Saknad

Just nu börjar mitt arbete kännas mer enformigt än någonsin. För de som inte vet vad jag jobbar med så kommer här några ledtrådar där det är fritt fram att gissa utifrån mina dagliga fraser:

(röd text kunder, svart text jag)

- Ska jag ta det på summan?
- Vill du ha med dig kvittot?
- Du får vända på kortet.

- Är det chips här?

- Oj, blev det billigare när jag drog kortet? Då kanske jag ska dra det en gång till?!

- Sitter du här och väntar på mig?

Ja, sådär kan man hålla på i evigheter, är det konstigt att man saknar lite peace?

Long Beach - Phi Phi Island

Sofia

De rosa bussarna

Jag har drabbats av respesten, vilket innebär att jag ständigt letar efter nya resmål innan jag ens slutfört mina kommande. Nu närmast har jag fått ett otroligt sug efter att åka på en resa med de rosa bussarna, kanske främst längs med den Transsibiriska järnvägen, men även en roadtrip i USA och i princip vart som helst i Afrika. Ja, det märks ju tydligt att det är pesten som drabbat mig. Men bussarna får vänta tills jag står stadigt ekonomiskt någon gång efter min nästa resa, vilket förmodligen kommer bli aldrig om jag ska börja plugga nästa höst. Hur som helst, en rosa buss ska jag ha avverkat innan jag är nöjd med livet i sin helhet.

Bild från Google

 

Sofia

Koh yao

När jag och mina reskamrater samlades en dag för att försöka enas om en blivande rutt för våran resa, fastnade mina ögon hastigt på en ögrupp som hette Koh Yao. Konstigt nog ligger det nära Phuket och jag har aldrig hört talats om det, och jag anser mig själv ha ganska bra koll på regionerna vid Phuket vid det här laget. Inte heller Sofie kände till något Koh Yao. Men idag när jag var inne på ICA gick jag förbi tidningshyllorna för att kolla in om det kommit in några nya, spännande rese- eller musikmagasin fick jag syn på en underrubrik på framsidan av tidningen Vagabond: "Ko Yao Noi - paradisön vid Phuket". Givetvis köpte jag tidningen direkt, slukade artikeln i ett nafs och bestämde mig för att jag ska åka dit.

Det verkar vara något speciellt med det där stället. Koh Yao består huvudsakligen av två öar, Koh Yao Yai och Koh Yao Noi. Noi är den mindre ön av de båda, men verkar vara den ö som är mest intressant. Där kan man bo hemma hos lokalbefolkningen och följa med dem under dagarna när de lagar mat, går till skolan eller fiskar etc. Självklart någonting jag går igång på. Nu ska jag bara försöka övertala mina medresenärer att följa med på ett äventyr ett par dagar så att inte rom och cola-kvoten fylls på en gång. Det är nämligen alkoholförbud på Koh Yao Noi.

 

 

 

Koh Yao Noi - bild google

Sofia

Hemlängtan

Man kan inte få allt, men man kan få lite av mycket. Det går kanske inte att skeppa över alla sina vänner och släktingar när man ligger och saknar dom en kväll på andra sidan jorden, men det går att stilla begär efter alla sina materialistiska ting. Vilket dessvärre inte kommer vara lika stora, om jag känner mig själv rätt. Hur som helst, en nödlösning vid extrema cravings efter Ahlgrens bilar eller andra svenska klassiker kan man få här. Vännerna får man nöja sig med att skypa tillsammans med, vilket inte är helt dumt det heller. 

Sofia

Work it

Under denna resa har jag och Sofie lovat oss själva att vi ska försöka underhålla våra kroppar från första början med fysisk aktivitet och inte bara tänja på musklerna runt svalget. Våran startsträcka under förra resan var ungefär två månader, vilket är helt klart underkänt. Den här gången blir jag förvånad om det tar två veckor. Strandtennis kommer inhandlas, stränder kommer märkas och wievpoints kommer bestigas. Det ska bli intressant att se hur det kommer påverka våra kroppar. Kommer vi brytas ner eller präglas?

När vi kommer till Phi phi kommer dess wievpoint bestigas varje dag, vilket vi lyckades med förra året också. Det är ett snabbt och mycket angenämt sätt att motionera på. Ca 350 branta trappsteg rakt upp i himmelriket. För det är verkligen himlen man kommer till när man väl är uppe.

Phi phi island wievpoint

Sofia

Thaimat

Är det någonting jag längtar extra mycket efter förutom solen just nu så är det den thailändska maten. Ingenting mäter sig med den. När jag tittar på gamla bilder nu och ser tillbaka på de gånger jag ätit någon kyckling med potatis eller halvtaskig taco istället för thaimaten blir jag nästan upprörd på mig själv. Men jag vet ju att det är annorlunda när man är där. Man trånar efter allt man inte kan få. Jag testade på att göra en wok häromdagen men den blev inte ens i närheten så god som de thailändska. Jag blev bara med deprimerad. Som tur är så kommer jag om fem veckor kunna avnjuta hur mycket  thaiwok jag än behagar, så jag är nog ganska lyckligt lottad ändå.

Lägg märke till besattheten i mina ögon.

Sofia

Resedagbok

En av mina allra käraste vänner gav mig en mycket rolig gåva för några veckor sedan. En resedagbok, en mycket lustig sådan. Den innehåller det mesta man behöver dokumentera under en resa: rader om vädret, utflykter, misstag, hångel, nya vänner osv. Den kommer nog ta hand om mig väl där nere, det är jag säker på. Under min förra resa försökte jag föra dagbok så gott jag kunde, men jag måste vara ärlig och säga att jag gav upp efter ungefär en månad. Jag vet egentligen inte varför men det har jag inte tänkt att göra denna gång iallafall.

Sofia