Valkommen Calle

Overblick over var battur

Calle har kommit pa besok i nagra dagar

Solnedgang mellan tva alskande klippor

Glassfondue pa Swensens i Patong

Eldshow

Julafton

Eftersom regnet aterigen drabbat oss sa har vi en massa dodtid att lagga ut lite bilder pa. Dock har vi inte sa manga roliga bilder att ta i regnet. Igar kom Calle och halsade pa oss, han ska stanna ett par dagar. Det firade vi givetvis genom att ga till Papaya for ett rejalt mal mat foljt av en fylla for samtliga inblandade. Dessutom fick han gora varat intradesprov direkt vid ankomst som bestod av nagra hundra trappsteg ratt upp for viewpoint. Han klarade sig med bravur och belonades med en sangplats i vart rum. Idag invantar vi livstecken fran solen och sover ruset av oss infor nasta viewpoint och nasta masterliga maltid nagonstans i phi phis smorgasbord av fantastiska restauranger.

Sofia

Bilder och aventyr

De senaste dagarna har gatt at till en himla massa trevliga stunder tillsammans med mina hjartan. Vi har solat, varit pa diverse fire-shows, festat, snorklat, akt segelbat och traffat en massa nytt intressant folk. Tankte mer lata bilderna sta for berattandet denna gang, jag har ju varit lite seg med det ett tag nu.

Sahar kan det se ut pa phi phi

Flickorna paddlar kajak

Den har tjejen ska fa en sen julklapp idag

Poolens storsta stekare

Helt okej vader numera

Julklappsutdelning

Snorkling

Gruppfoto

Snorkling

Sofia

Papaya

I ett skjul in pa en liten gata pa on Phi phi island star det tunna, utslitna trabord med vaxdukar som haft besok av mer manniskor an du nagonsin kommer traffa under din livstid. Borden kantas av stolar av plast som varldens nojdaste kunder bemannar varje natt. Grafitti och gamla annonsblad tapetserar vaggarna och de sma flaktarna pa dessa fargglada diton stillar en orolig mage och en svettig panna en aning i en lang vantan pa din mat du precis bestallt for en tjuga. Du lever i en illusion, det du efter en lang tids vantan fatt in pa din tallrik stammer inte overrens med det dina ovriga sinnen levererar. Om du blundar befinner du dig pa en lyxrestaurang med mat som ingen annan kan laga och som bara priviligerade manniskor har rad med, du hor personalen tassa fram mellan borden, standigt leende, pa denna lyxrestaurang med riktig mysbelysning och inredning av finaste kvalitet. Maten smakar som en drom. Portionerna ar mer an generost tilltagna och oppnar smaklokar pa din tunga som varit under konstruktion sedan lange. Nar du sedan oppnar ogonen igen lagger du marke till de spraymalade vaggarna och dorroppningen intill koket som bara tacks av en brun tygbit. Om den ar fargad brun pa grund av erfarenhet eller ej spelar egentligen ingen roll, inte heller de rangliga stolarna eller de valanvanda besticken lamnar nagra spar av missnojdhet i sjalen vid detta besok. Sparen av gaffelmarken i tallrikarna av plast ar bara ett minne av det antal nojda kunder som kommit och gatt hit genom aren. Nar man kommer hit marker man omedelbart att det inte spelar nagon roll hur mycket pengar man lagger ner pa att inreda en restaurang eller hur dyr prislappen pa maten ar, det som verkligen betyder nagot ar maten. Jag vet inte om jag nagonsin kommer ata pa nagon lyxigare restaurang an Papaya.

Sofia

Att tanka sig hemat

Jag har precis skypat med min familj, vilket var bade roligt och lite jobbigt. Man lever anda i nagon typ av bubbla har nere och tanker inte sa mycket pa vad som hander nagon annan stans, men sa fort man borjar tanka hemat sa ar det nagon liten angestknapp i hjartat som trycks in och fastnar en stund. Det ar sa manga hemma man saknar och langtar efter att fa umgas med, och tanken av att inte veta nar det sker igen ar nastan annu varre. Jag missar barn vaxa upp, slakttraffar nar mormor flummar och morfar smaskams, skvaller om vanners utekvallar, en bakispizza/sushi for umgangets skull, en film med karamellkungen i soffan, vanner som talar om hur fin man ar aven om man har en tjockisdag och kvalitetstimmar i telefonen som inte gar att njuta av har. Vi har det riktigt bra tillsammans har och jag vill inte hem ens for en sekund, men jag vill desperat traffa alla de som brukar ta hand om min kontrollpanel i hjartat och se till sa att ingen av knapparna fastnar igen.

Sofia

Bilder osv

Nu kommer det bildregn istallet for en massa text, pass pa. Harnast kommer jag forsoka blanda de bada lite, det gar bade snabbare och blir roligare sa. Sahar bra mar vi, hur mar ni?

Forsta maltiden pa var favoritrestaurang

Taggade pa planet ner

Thailand har varldens godaste mat

Forsta dagen pa stranden, sadar bruna

Lisa visar japanen hur en jetski ska tamjas

Tuk-tuk

Ett molnigt Patong beach

Vattenfallsaventyr

Fest i djungeln hos thailandarna

Var tur att bjuda igen pa hotellet

Sofia

Bakom flotet

Kare val, det ar inte latt att fa till saker och ting har nere. Nu nar jag antligen gick till ett internetcafe sa glomde jag att ta med mig mitt minneskort med alla bilder pa, sa jag fick bara med mig de bilder fran igar av det nya minneskortet. Och nu nar jag sitter pa hotellet pa internet sa gar det inte att ladda over bilder sa jag far ta bilderna som Natta lagt upp pa sin blogg, men det ar anda mina bilder, sa det ar ju sak samma. 

Igar blev det chang pa stranden for mig och Lisa, vi satt dar hela langa dagen och fram till kvallen med en pilsner och ibland med sallskap av thaikillarna som jobbar pa stranden. Eftersom vadret varit under all kritik sa har de inte sa mycket att gora, och da socialiserar de sig lite istallet. Lisa har fatt en hunk efter sig som vi kallar "den morka Johnny Depp". Hon har fatt aka gratis jetski med honom osv och det ar det ju saklart vart, de ar supertevliga och roliga ocksa sa det ar bara bra.

Idag var det iallafall forsta soliga dagen sedan vi kom hit, antligen! Igar fick vi lite solsken ocksa, men det var aven mycket regn. Natta har brant sig ganska illa och Sofie har borjat flagna pa magen av hennes brannmarken fran dag ett. Jag ar lite rod om nosen men har klarat mig bra i ovrigt. Nu ar jag ganska trott eftersom vi var ute och dansade igar tills solen gick upp. Vi somnade klockan sju och vaknade for att ga till stranden strax efter tio. Livet ar hart som backpackare, sanna mina ord. Mitt i all hast och lyckorus over den stralande solen glomde vi strandtennisen pa rummet och blev darfor utan idag. Man overlever sant ocksa, otroligt nog. Precis som denna blogg overlever annu en dag utan roliga bilder. 

Forfest pa hotellrummet

Brun-Johnny Depp och Lisa

Seduction

Sofia

Sol

Tack Eva for att du uppdaterar mig om laget. Dels for att jag vet att nagon tanker pa mig och dels for att jag ska veta att jag har det bra har i varmen. Idag var det forsta dagen med sol sedan vi kom for en vecka sedan, antligen! Vi har brant oss alla lite for att vi vagrat solfaktor. Dumt men anda sjalvmant. Far bli snabbt har igen, vi ska upp och fortsatta fira lucia nu pa rummet. An sa lange har jag och Lisa firat det pa stranden med nagra chang och lite sallskap av thailandarna som jobbar dar. Sedan var vi alla och at pa vart favoritstalle i Patong, igar testade vi ett nytt stalle som sog sa fran och med nu blir det inget mer nytt. Jag far ta bilderna imorn, jag hinner inte nu, ligger efter som fan i kvallens utveckling med sminkning, dusch och sant. Ma gott alla.

Sofia

Livstecken

Arligt talat, jag har inte haft orken till att skriva nagonting och har det inte nu heller sa jag tankte bara uppdatera lite snabbt genom att bekrafta att vi fortfarande lever. Solen har gomt sig av nagon konstig anledning och inte visat sig sedan vi kom hit och det har regnat varje dag, inte okej alls for brannan eller for killarna pa stranden som livnar sig pa turister. Om mojligt ar vi blekare nu an nar vi kom och regnprognosen ska halla i sig i ett par veckor till tyvarr. Pilutta dig, tanker ni sakert i Sverige, men jag kan saga att jag inte skulle vilja byta ut en minut regn har mot Sverigekylan. Hur kallt ar det forresten och ar snon kvar?

Igar var vi pa utflykt vide ett vattenfall och ocksa det dar rehabiliteringscentret som jag skrivit om tidigare for gibbonapor. Det var en trevlig liten tripp pa ett par timmar. Pa vag hem ifran vattenfallet akte vi forbi ett stalle dar man kunde hoppa bungyjump, vi var sjukt sugna pa att testa men det var alldeles for dyrt for en sa liten hojd, sa vi skippade det. Kanske ska ta varldens hogsta pa Nya Zeeland istallet? Ska det vara sa ska det.

Bilduppdatering kommer sa smaning om, gick in har lite spontant nu eftersom det borjade regna. Men manga bilder ar tagna och ett minneskort ar redan fyllt pa kameran.

Grattis min fantastiska storebror pa 25-arsdagen ocksa, onskar att jag var hemma och kunde ge dig en stor kram och en fantastisk gava nu, men det far vi ta nar jag kommer hem. All karlek till dig idag iallafall.

Vi hors snart igen, mina vanner. Hoppas alla mar val.

Sofia

Mina sista kliv på svensk mark

Nu är det bara minuter kvar tills det är dags att sätta sig på bussen mot Arlanda. Jag har svårt att identifiera mig med vad jag egentligen har för känslor just nu vilket leder till att jag heller inte försöker ge mig in på att förklara dem. Jag vet bara att där jag tappar å, ä och ö, där finner jag ro. Där solen skiner, skiner jag med den. Där jag kan omfamna värmen kan jag släppa stressen och ångesten. Och där mina vänner finns är jag lycklig. Jag har turen att få ha med mig fyra av mina vänner på resan, men jag önskar att jag kunde ta med dem allihop. Ta hand om Sverige åt mig när jag är borta, njut av vad som verkar kunna bli en fantastisk vinter och uppdatera mig gärna och ofta om vad som händer här när jag är i fjärran så ska jag se till att försöka göra detsamma. Glöm inte att njuta av livet när ni ändå ska leva mitt i det. Vi hörs och ses, kära Sverige.

Sofia

Nyinflyttad

Jag har precis flyttat in i en ryggsäck. Mitt liv kommer de närmaste månaderna få plats i 70 liter och 17 kilo, ganska imponerande med tanke på att jag tyckte att mitt lilla rum jag bott i den senaste tiden på ca 9kvm varit lite. Det är väldigt många liter och kilon om man jämför. Det är tur att jag har gått ner några kilon själv nu, annars hade jag ju behövt bära på ungefär hälften till. När jag kommer hem hoppas jag att andra hälften är borta också, utan väskan inräknad. Nu har stressen släppt och jag andas lugnt igen, jag ska äta lite och känna mig lite för i mitt nya snigelliv med huset på ryggen. Välkommen hem till mig!

Sofia

Gränsen

Mamma och pappa, jag lovar att ni ska slippa se mig såhär någonstans på nätet:

Sofia

 
<a href="http://video.se.msn.com/?mkt=sv-se&vid=c1fe93b4-8ec8-4523-a4b2-afccd5af5c62&from=sv-se&fg=dest" target="_new" title="What's This Girl On?">Videoklipp: What's This Girl On?</a>

En sista dag i kylan

Dagen har spenderats i panik. Jag har varit överenergisk hela dagen och haft kortslutning i hjärnkontoret mest hela tiden. Så fort jag har satt mig ner så har jag gäspat och blivit helt sjukt trött. Med andra ord är jag just nu sjukt trött.Väskan är så gott som färdigpackad och det var en kamp mellan vilja och utrymme, men viljan övervinner det mesta och denna gång var inget undantag. Jag tror inte jag förstår att när jag lämnar Karlskoga imorn är det på obestämd tid. Jag vet inte när jag får träffa mina underbara vänner nästa gång eller när mitt duntäcke får smeka mina ben igen. Det är tur att skype finns. Och det är tur att jag finns, annars hade jag missat allt detta.

White sand beach - Khao Lak



Sofia

The Strokes

"Alone we stand, together we fall apart.
Yeah, I think I'll be all right"

I ain't waistin' no more time
~The Strokes~

Sofia 

Packar och smeker snön

Idag är det sista dygnet jag spenderar i Karlskoga, imorgon tar vi bussen till Arlanda för att invänta flyget mot framtiden tidigt på tisdag morgon. Jag har fullt upp med att försöka lista ut hur man egentligen får plats med hela sitt liv i en ryggsäck, samtidigt som jag undrar varför man har så mycket saker när man faktiskt kan leva på ett innehåll inom ramarna av en ryggsäck. Vilka sjuka konsumtionsbehov vi har i den här världen. När jag kommer hem ska jag genast åka till förrådet där jag packat undan en massa kläder och saker som jag så tvunget behövde spara när jag flyttade från min lägenhet och skänka iväg grejerna. Jag behöver dom inte, men det finns dom som gör. Det är ju synd att jag skulle inse det nu bara, när jag inte har någon tid kvar till något annat än att röja undan här hemma. Jag har egentligen inte tid att sitta här och skriva, men jag valde att pausa en sväng.
 

Inatt gick jag och Sofie hem från krogen och gjorde snöänglar, gick ner i brygga och kastade snö som om det vore våran sista. Det var det ju näst intill också. Det är lite mysigt med snö när minusgraderna är färre. Nu är jag glad att jag fick lite vinter ändå.

Sofia

Mina sista sista sju timmar

Idag var det sista dagen på arbetet för mina medföljande arbetskamrater. Det kändes sådär att se dem gå iväg med stjärnor i ögonen och leenden större än i tandkrämsreklamer. Alla övriga kollegor har under dagen frågat mig "gör du också sista dagen idag som de andra?". Det har tagit emot lika mycket varje gång att behöva bruka ett nekande svar istället för ett rungande jakande. Jag är inte så säker på att jag kommer bry mig så mycket om det imorgon vid den här tiden, men just nu känns det tungt att veta att jag måste ställa klockan imorgon för jobb. Jag har sju timmars arbete kvar på Ica, för den här gången. Klockan 14.30 imorgon är jag officiellt självmant arbetslös och har bara mina egna fötter att sätta framför varandra för att ta mig framåt på. Det är en obeskrivligt härlig känsla att veta att vad som helst kan hända och att det händer just mig. Nu ställer jag klockan för sista gången för att gå upp i ottan till jobbet som kassörska på Ica. Kanske kommer jag sitta där igen någon gång, men det kommer garanterat inte ske det här året. God natt.

Sofia

Min sommar kan börja nu

Jag har sett snön falla i dagar utan vila och sett fötter märka sin bestämda plats på marken. Jag har burit allt för lite kläder under en allt för kylig vardag och jag har vandrat i mörkret utan att synas. Jag har gått i snöstorm i motvind och låtit tårarna fångas upp av mina frusna läppar och jag har pulsat i drivor och backar. Jag har njutit av luften men också kvävts av kylan. Vintern har funnit mig och nu vill jag fly. Min sommar kan börja nu.

Sofia

Dags att börja packa

Idag har jag smått börjat packa för att få mer koll på vad jag egentligen missat och kanske framför allt vart jag har alla mina grejer. Det var också nödvändigt för min framkomlighet i rummet eftersom det tidigare låg påsar precis överallt på golvet. Det är skönt att börja få lite ordning på saker och ting, kanske framför allt för mitt hjärtas skull. Det börjar sakta men säkert banka lite för hårt vid vissa tillfällen nu. Förväntan och glädje blandas med stress, ångest, och dåligt samvete då jag missar ännu en jul tillsammans med min släkt. Jag hoppas de gillar min julklapp i år också, jag har gjort mitt bästa. Förra året spelade jag in lite låtar på en dvd och sjöng för dem eftersom det är en tradition på julafton annars. På så sätt försökte jag fylla min roll trots min frånvaro. I år blir det ingen sång, inte från mitt håll iallafall. Mer om det när julafton passerat så jag inte avslöjar överraskningen.

Dåså, åter till packningen. Nedan kan man se lite vad jag ska försöka pressa ner i min gigantiska ryggsäck på måndag. Jag vet egentligen inte hur jag ska få till det, det är så mycket solskydd, hårvård, smink och hygienprodukter att jag blir alldeles matt. Hur ska allt få plats och hur ska jag lyckas packa under 20 kg? Hur gjorde jag förra året? Det viktigaste är iallafall min necessär med idomin, resorb, nässpray och immodium +, kamera, samt bikini och badtofflor. Sen löser sig resten.

Kanske det viktigaste av allt, mitt knark

Har köpt mig lite böcker, till mammas förvåning

Skrev mitt första inlägg i min blivande bästis, dagboken

Packning

 

Sofia

Lars Winnerbäck

"Hon vandrar längs krokiga vägar
hon själv trampat opp.
Hon är orörd av lagar och regler,
av sommar och vinter"

Hon kommer från främmande vidder.
~Lars Winnerbäck~ 

Sofia

12 timmar bort till värmen

Idag, när jag frös med linne, fleecetröja, tjocktröja och vantar inomhus, slog det mig att det kommer bli ett sällsynt fall för mig denna vinter. Det slog mig dessutom att jag kommer färdas ungefär 800 mil neråt och 60 grader celsius uppåt inom loppet av ett dygn. Ganska häftigt att veta att man på en dag kan komma ifrån denna bitande kyla om man så vill. Med tanke på hur många som gnuggat in kylan i ansiktet på mig med sitt tjat idag så gissar jag att jag inte är ensam om att längta mig bort lite. Det bästa av allt är dock att min längtan kommer gå i uppfyllelse. Jag hoppas din också gör det.

Sofia