Att tanka sig hemat

Jag har precis skypat med min familj, vilket var bade roligt och lite jobbigt. Man lever anda i nagon typ av bubbla har nere och tanker inte sa mycket pa vad som hander nagon annan stans, men sa fort man borjar tanka hemat sa ar det nagon liten angestknapp i hjartat som trycks in och fastnar en stund. Det ar sa manga hemma man saknar och langtar efter att fa umgas med, och tanken av att inte veta nar det sker igen ar nastan annu varre. Jag missar barn vaxa upp, slakttraffar nar mormor flummar och morfar smaskams, skvaller om vanners utekvallar, en bakispizza/sushi for umgangets skull, en film med karamellkungen i soffan, vanner som talar om hur fin man ar aven om man har en tjockisdag och kvalitetstimmar i telefonen som inte gar att njuta av har. Vi har det riktigt bra tillsammans har och jag vill inte hem ens for en sekund, men jag vill desperat traffa alla de som brukar ta hand om min kontrollpanel i hjartat och se till sa att ingen av knapparna fastnar igen.

Sofia