Mina sista kliv på svensk mark

Nu är det bara minuter kvar tills det är dags att sätta sig på bussen mot Arlanda. Jag har svårt att identifiera mig med vad jag egentligen har för känslor just nu vilket leder till att jag heller inte försöker ge mig in på att förklara dem. Jag vet bara att där jag tappar å, ä och ö, där finner jag ro. Där solen skiner, skiner jag med den. Där jag kan omfamna värmen kan jag släppa stressen och ångesten. Och där mina vänner finns är jag lycklig. Jag har turen att få ha med mig fyra av mina vänner på resan, men jag önskar att jag kunde ta med dem allihop. Ta hand om Sverige åt mig när jag är borta, njut av vad som verkar kunna bli en fantastisk vinter och uppdatera mig gärna och ofta om vad som händer här när jag är i fjärran så ska jag se till att försöka göra detsamma. Glöm inte att njuta av livet när ni ändå ska leva mitt i det. Vi hörs och ses, kära Sverige.

Sofia