Idag var det sista dagen på arbetet för mina medföljande arbetskamrater. Det kändes sådär att se dem gå iväg med stjärnor i ögonen och leenden större än i tandkrämsreklamer. Alla övriga kollegor har under dagen frågat mig "gör du också sista dagen idag som de andra?". Det har tagit emot lika mycket varje gång att behöva bruka ett nekande svar istället för ett rungande jakande. Jag är inte så säker på att jag kommer bry mig så mycket om det imorgon vid den här tiden, men just nu känns det tungt att veta att jag måste ställa klockan imorgon för jobb. Jag har sju timmars arbete kvar på Ica, för den här gången. Klockan 14.30 imorgon är jag officiellt självmant arbetslös och har bara mina egna fötter att sätta framför varandra för att ta mig framåt på. Det är en obeskrivligt härlig känsla att veta att vad som helst kan hända och att det händer just mig. Nu ställer jag klockan för sista gången för att gå upp i ottan till jobbet som kassörska på Ica. Kanske kommer jag sitta där igen någon gång, men det kommer garanterat inte ske det här året. God natt.
Sofia
Ohfan, jävel va pissigt.. Dom var fruktansvärt små i armarna också?
SvaraRaderaHar du någon tidsplan på hur länge ni ska vara ute och resa? : ) Fan va skönt ni kommer ha det! :)