Äntligen! Det fina är att man får smaka lite på Thailand igen innan det är dags att återvända.

Sofia

Nytt

Jag har tappat bort mitt liv. Mitt liv som var fulländat, sprakande och framför allt livfullt för ett par veckor sedan har sköljts bort av regnet och ner under mullen, redo att hittas igen när våren blir ny. När känslan blir ny, när själen blir ny. När jag hamnat på ett nytt jobb i en ny stad med nya förälskelser och nya värderingar. När månen blir ny och visar nya vägar och nya mål. När jag spelar nya sånger och skriver nya texter och får nya drömmar. När nya drömmar blir verklighet och själen blir gammal och glad igen.

Sofia

Har jag kommit hem eller har jag precis lämnat det?

Efter nästan fyra månader på resande fot har jag svårt att förstå och acceptera att jag är hemma igen. Jag har svårt att definiera ordet hemma, vad betyder det egentligen? Har hemma växt fast med rötterna, kärleken eller känslan? Varför känner jag mig inte som hemma när jag precis kommit hem? Jag vet inte hur jag ska definiera min position eller mina känslor, och jag vet inte vart livet tar mig härnäst, jag vet bara att jag längtar hem.

Sofia

Till min kara bror

Sofia

Halsning till familjen

Det ska tillaggas har att Lisa inte fatt i sig en enda droppe alkohol har, och jag ar sa gott som nykter sjalv. Sa kan det ga nar inte haspen ar pa, eller? Vi saknar er alla, dar hemma!

Sofia

Aje, det dar gjorde ju ont ju!

Nar de andra kurerar sig brukar jag och Lisa vara i ratt sinnesstamning for att hanga med nyfunna vanner, vilket var fallet igar. Som vanligt hanger vi med lokalbefolkningen eftersom de inte riktigt foljer regelboken for kottmarknad som de flesta svenskar gor som vi traffar har nere. For dessvarre ar det i princip bara svenskar vart man an vander i varlden. Hur i hela fridens namn kan det vara sa manga av oss overallt nar varat land ar sa litet? Dock bekantade vi oss med ett annat fantastiskt sallskap igar (ett par danskar, en engelsk snubbe och en kille fran miami) som det visade sig att vi skulle till samma stalle nu efter Lankawi, dvs en natt i Krabi och sedan varat efterlangtade Phi phi igen. Det ska bli fantastiskt kul att komma tillbaka, men aven jobbigt att lamna Langkawi eftersom vi trivs sjukt bra har.

Hur som helst, manga fran den malaysiska fargklicken har ar valdigt duktiga pa svenska, vilket gor att de vill lara sig mer, och vi ar inte sena pa att lara dem och vice versa. Roligt ocksa att man pratar nastan samma sprak har som i Indonesien, vilket gor att jag kande igen en massa fraser fran forra arets visit i Bali.

Igar fick de iallafall lara sig lite Mia Skaringer-karaktarer-tugg, bland annat detta:

Eftersom jag inte ar intresserad alls av att betala for att lagga upp mer bilder i bloggen far jag forsoka lagga in lite videos har med jamna mellanrum for att eventuellt stilla nagot litet nyfiket senvinterhjarta dar hemma. Om inte ber jag odmjukast om ursakt och forsoker jobba pa problemet. Simma lugnt sa lange.

Sofia

Langkawi

Vi vandrar runt bland potatismjol och kristallberikat vatten och funderar pa hur vi ska kunna stanna har for evigt. Vara basta budgetvanner heter Grab Mi och existerar i form av nudelkoppar med smakexplosioner som curry, vegetables och asam laksa. De ar definitivt en bidragande anledning till att vi kan fortsatta leva i paradiset ett tag till, men aven orsaken till att magen svaller upp som blasfiskar pa vara solbranda kroppar. Eftersom jag lart mig avnjuta ol sa gar det aven att fortsatta fylla blasfisken pa alkohol da en ol kostar 4kr har. En strandpromenad, en kullerbytta i vattnet, frisbee, vanner och solsken foradlar varan vistelse pa Langkawi. Nar man val kommer till himlen stannar man dar for evigt. Jag ser ljuset.

Det verkar som om jag fyllt min bildkvot nu pa bloggen och maste betala for att lagga upp fler bilder, sa jag vet inte riktigt hur jag ska losa det har. Om nagon har ett forslag sa tar jag garna emot det. 

Sofia

Langkawi valkomnar oss med regn

Nu var det lange sedan vi sags, bloggen. Det ar alltid ett kart aterseende men aven mitt storsta stressmoment for tillfallet. Jag vill ju dela med mig av vara godbitar samtidigt som jag vill ha nagonting att grata till nar jag befinner mig pa sotvattensmark igen. Sedan vi sags sist har vi hunnit med en fantastisk vecka pa Koh Samui med festival, nya reggaevanner, firande av Idas fodelsedag samt lite shopping och sol. Pa Koh Samui har de aven varldens godaste mango att fortara pa stranden, samt fantastisk sushi for ynka 2,50kr/biten, hogt raknat. Gissa om vi kopte pa oss en arsforbrukning till hotellrummet.

Efter Samui har vi nu forflyttat oss till Malaysisk mark igen da vi maste gora en s.k.visa run eftersom vi varit i Thailand i 30 dagar redan. Igar stannade vi en natt i Penang pa ett litet hostel med trevlig personal och mindre trevliga sangklader. Priset var dock overkomligt vilket gjorde att vi valde att sova dar en natt.
Nu har vi tagit farjan over till Langkawi dar vi tankt stanna nagra dagar innan vi tar oss vidare till Thailand igen. Den som gissar ratt om vart vi ska far en stor kram nar vi kommer hem. Den som gissar fel kanner mig uppenbarligen inte tillrackligt bra an eller har inte last bloggen ordentligt, vilket ocksa ar okej forstas. Alla ar valkomna i min varld. Nu maste jag rusa igen, plikten kallar!

Billigaste sushin i Thailand?

Festivalarmband

Looptroop rockers

Lägg till bildtext

Ida overvaldigad over presenterna och tartan

Presenten var fyra i rad och en pase Riesen

Reggae Pub, vart nya favorithak

Varat rum i Penang

Nu ar vi i paradiset

 

Sofia

Adjö Koh Tao, vi ses igen

Det är med vemod vi lämnar Koh Tao i morgon bitti, men även med längtan vi anländer till Koh Samui, eftersom vi vet vad som komma skall. Det kommer bli festivalyra och en massa glädje, mango, strandtennis och ett stort knytkalas i nya kontakter. Veckan på Koh Tao har misstagits för ett par timmar då tiden bokstavligen flugit ifrån oss här. Koh Tao är en trevlig ö med mycket trevliga restauranger, barer, människor, dykare och hundar. Ikväll blir det förmodligen standardproceduren och köpa lite mat till någon hungrig hund och skrika på Natta när hon spolar för länge i kranen på toaletten. Det är vattenbrist på Koh Tao men glädjetanken är överfull. Jag hoppas vi ses snart igen, Koh Tao.

Smygfotade natta från vår balkong när hon nätverkar

Helt okej att bruncha på stranden

Som sagt, glädjetanken är överfull

Igår gjorde vi världens godaste fläskfilémat i djungeln hos Cassandra

Vattenmys

Veckans största skräckis, jag brände mig på en varm tomat på hakan.

På båtturen hem efter att vi tagit vårt dykcert.

Sofia

License to dive

När tre av våra gängmedlemmar har roat sig med buckets, eldshower och minnesluckor har vi andra roat oss med att plugga och druckit pepsi. När de berusade damerna kommit hem på morgonen har vi med pepsimage klivit upp. Efter tre fruktansvärda mornar som mynnat ut i tre fantastiska dagar har vi äntligen fått vad vi hela tiden strävat efter, dykarcertifikat!

Vi som numera kan utöka vårat CV är jag, Natta och Ida. Grattis till oss!

Sofia

Det här är kon

Fick höra en trevlig liten uppsats här via Nattis systers blogg som är värd att föra vidare. Herregud vad härligt att få ett gott skratt på morgonen! Det är ju inte direkt skrattbrist på ön, men jag siktar på ett långt och lyckligt liv och inmudigar mer än gärna roliga anekdoter, historier och, som i detta fall, uppsatser.

Sofia

Den långa vägen till Koh Tao

Alla vi sex tjejer som reser och trivs med varandras sällskap har varit helt överrens om att Phi phi varit underbart och att ingen egentligen ville lämna ön. Dock har vi nu gjort det av både en och annan anledning och flertalet av oss har bestämt oss för att vi kommer åka tillbaka dit snart igen. Jag vet, det är helt sjukt, jag vet inte vad ön gör med mig, jag vill bara tillbaka hela tiden. Och resan till Koh Tao gjorde inte ångesten bättre, direkt.

Det började med en lång bilfärd ifrån Krabi i en minibuss med i princip obefintlig AC, vilket bidrog till att vi satt 12 inträngda och svettiga människor av blandade nationaliteter och kippade efter andan i fem timmar på väg till Suratthani. Väl framme skulle vi invänta "en stor nattfärja med sängplatser" som skulle ta oss till Koh Tao under en sex timmars lång båttur. Det visade sig att färjan var ett blått litet lastningsfartyg och att sängarna bestod av ett betonggolv med plastiga trasmattor som madrasser. Med andra ord, inga sängar alls. Väl på båten tog vi plats och inväntade avgången som skulle ske ca 2h efter vi klivit på båten. Vi kunde glömma de där platserna, vill jag lova. Efter hand kom det bara fler och fler människor som skulle med båten och det slutade med att vi fick sitta upp eller mer eller mindre lappa varandra om vi skulle ligga ner.
Toalett var ingenting att tala om, så den som blev kissnödig, alltså jag, fick se till att hålla sig dessa sex timmar som återstod av resan. Dessvärrre tog resan nästan åtta timmar. Gissa om jag var munter när vi kom i hamn som ett stort lass packade flyktingar. Kissa fick jag iallafall göra i sista sekund och flyktinglivet fortsatte. Våran skjuts vi skulle få till hotellet fick vi på flaket på bilen samtidigt som vi fick hålla i både packning och oss själva. Vi trodde väl aldrig att vi skulle hamna på något så fint ställe som vi faktiskt gjorde.

Väl framme på hotellet kan vi inte vara mer än nöjda. Detta land är uppbyggt på kontraster.Vi bor i ett baotarum med balkong som sträcker sig runt hela rummet. Allt är jättefräscht, vädret är kanon och våra utflykter ännu bättre. Utflykterna tänker jag däremot inte berätta om riktigt än, det får bli en cliffhanger. På återseende!

Myser in mig på jättefärjan

En av de rymligare stunderna

Så här glad blir man av trängsel, kyla och utan sömn.



Vårt nya hem



Hemmet från ett annat håll

Efter tre sekunder sov vi allihopa som följd av 16 h resande och ingen sömn

Vi hade mysig alla hjärtans dag-middag igår när de andra tjejerna roade sig

Men vi kan ha kul även med Cola och vatten.

Sofia

Man kan kalla det livet

Tack vare Nattis så har vi numera en dator att slåss om och svenska bokstäver att färdigställa alla meningar med. De senaste dagarna har varit mycket händelserika för ett liv utan krav. Ida har kommit hit för att stanna, vi har lärt oss en ny sport och vi har välkomnat halva Karlskoga som en efter en trampat in på våran lilla paradisö. Och fler lär det bli. Men på lördag åker vi vidare mot Koh Tao där ingen av oss varit, så det ska bli intressant vad den ön har att bjuda på. Dessutom är en tjej som vi reste med en sväng förra året där, så det ska bli mysigt att få krama lite på henne och se vad livet gjort med henne det senaste året. Nu tänkte jag mest bara redovisa i bildlig form hur vi har det, man får avgöra själv om man gillar det eller ej.

Lisa gör sjömansbröst på Nattis

Helt okej gosigt vid poolen

Det är kattungar precis överallt på Phi phi, till och med jag gillar dem.

Upp mot viewpoint

Ner för viewpoint

Eldshow

Vår nya favoritsport, ölfrisbee. Jag är skitdålig.

Gruppbild

Sofia